Blogg

Fattigdom försvårar för barnen under sommaren

17 juni 2017

När kommuner försämrar servicen under sommaren slår det hårt mot landets fattiga barn och ungdomar. Det finns föräldrar som inte alltid har råd ens med mat eller medicin till sina barn. Dessa barn blir ofta kvar i stan under sommaren, utan tillgång till kommunala fritidsaktiviteter.

Många barn kan inte berätta om sommarställen och resor när de kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet. Ekonomiskt utsatta barnfamiljer kan inte tillbringa sommaren i den svenska skärgården eller köpa sistaminuten-resor när sommaren regnar bort.
Det finns föräldrar som inte heller alltid har pengar till mat, medicin och glasögon till barnen. Dessa barn blir ofta kvar i stan under sommaren, utan tillgång till kommunala fritidsaktiviteter.

En aktuell undersökning visar att var fjärde kommun inte finansierar sommarlovsaktiviteter eller läger för barn, ungdomsgårdarna stänger och simhallsavgifterna är höga. Få kommuner ger barnfamiljer med försörjningsstöd extra bidrag inför sommaren och vissa kommuner har en så snål attityd att man låter besluten om ekonomiskt bistånd till familjer påverkas av om hemmavarande barn sommarjobbar.

Vi har ställt frågor till Sveriges kommuner om satsningar på barnomsorg och fritidsaktiviteter under sommaren. Svaren visar hur krisen slår mot mer än en kvarts miljon fattiga barn. Att bada och simma hör sommaren till, men av enkäten framgår att fyra av tio kommuner sommarstänger simhallarna och närmare varannan kommun tar 25 kronor eller mer i simhallsavgift.

Kommunundersökningen visar också att drygt hälften av kommunerna stänger sina ungdomsgårdar och andra aktivitetslokaler under sommaren, bara en av tio har öppet som de brukar.
Inom förskoleverksamheten är det vanligast, i nio av tio kommuner, att vissa förskolor stängs men att man då erbjuder verksamhet vid någon annan enhet. Två kommuner svarar att man helt semesterstänger förskoleverksamheten. När det gäller fritidshemmen har få öppet som vanligt, verksamheten flyttas ofta till någon annan enhet.

Kommunundersökningen visar också att drygt hälften av kommunerna stänger sina ungdomsgårdar och andra aktivitetslokaler under sommaren, bara en av tio har öppet som de brukar.
Inom förskoleverksamheten är det vanligast, i nio av tio kommuner, att vissa förskolor stängs men att man då erbjuder verksamhet vid någon annan enhet. Två kommuner svarar att man helt semesterstänger förskoleverksamheten. När det gäller fritidshemmen har få öppet som vanligt, verksamheten flyttas ofta till någon annan enhet.

Fattigdom är vanligast bland barn till ensamstående föräldrar. Eftersom de ensamma ska svara för försörjningen påverkas de mer om de blir sjuka eller förlorar jobbet.

Nästan var tionde förälder har väntat med att hämta ut läkemedel till sina barn av ekonomiska skäl. Under det senaste året har föräldrarna till 80 000 barn i grundskolan inte alltid haft råd med ett mål varm mat till sig och sina barn och närmare 23 000 barn har av ekonomiska skäl inte fått nya glasögon, trots att de har synfel.
Halverat sommarlov eller längre semester för föräldrar med barn i grundskolan kvarstår som två ytterligheter om kommunerna inte lever upp till sitt ansvar för barnen under sommarlovet.

Ett annat alternativ är att vi åter satsar på en familjepolitik värd namnet. Det direkta stödet till barnfamiljerna utgjorde drygt tre procent av BNP i början av 1990-talet. Vid mitten av 1990-talet sjönk andelen till 2 - 2,5 procent, och ligger runt denna nivå i dag.

Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där föräldrar eller barn löper risken att bli betraktade som fattiga eller avvikande. Låt oss se till att alla barn och ungdomar kan komma till skolstarten i höst utan att behöva ljuga om sitt sommarlov. Både stat och kommun behöver se över de prioriteringar som nu görs.

Vi utmanar Sveriges kommuner att erbjuda barnen trygga arenor när familjen har det besvärligt, även på sommaren. Det är oacceptabelt att rusta ned servicen kring barn på sommaren.

Kommuner måste tillämpa ett barnperspektiv i utredningar om ekonomiskt bistånd och ta hänsyn till att ett hushåll blir allt fattigare ju längre en socialbidragsperioden sträcker sig. Kommuner bör tillsammans med ideella organisationer, som scouterna, utbilda arbetslösa ungdomar och erbjuda dem sommarjobb till exempel som ledare på läger för yngre barn, det är en väg in på arbetsmarknaden.

Om barns liv på nätet

17 juni 2017

Användningen av internet i mobilen ökar kraftigt. Sociala medier är den vanligaste internetaktiviteten bland tonåringar. Samtidigt har nyhetskonsumtionen ökat och inställningen till nyheter blivit mer positiv.

Om barns liv på sociala medier

17 juni 2017

Aldrig förr har samhället varit så vancerat som idag, aldrig förr har vi varit så egocentrerade som nu. Barn som vuxna. Allt handlar om hur vi exponerar oss själva över de sociala medierna. Hur vi säljer oss själva för att få många likes och följare. Idag är vi mer sårbara än någonsin, just för att nätet exponeras till så många. I en serie som startar idag, med publicering på onsdagar och lördagar, så kommer vi att granska de sociala mediernas makt över barn och ungdomar.

Ramadan Mubarak

27 maj 2017

Idag börjar islams heliga månad, Ramadan och av denna anledning vill vi önska er alla Ramadan Mubarak.

Vi önskar och hoppas att denna  heliga månad för många välsignelser med sig och med hopp om en fredligare värld.

// B K R O Barn

Ramadan Mubarak

27 maj 2017

Today, the Holy month Ramadan begins.
We wish you a blessed Ramadan.
A month of reflection and peace.

Ramadan Mubarak.

// B K R O Kraft Force

När sommarlovet blir svårt, del 1

17 maj 2017

Sommarlov och frihet kostar pengar, något som barn i familjer med knapp ekonomi vet alltför väl. Barnfattigdomen måste sättas i fokus, så att alla barn ges möjlighet att uppleva ett sommarlov fyllt av glädje och äventyr.

Nu närmar sig dagen som många barn i vårt land väntat på. Ett helt läsår i skolan tar slut, elever klär sig fina och sjunger om den blomstertid som äntligen kommer. De flesta förknippar skolavslutning med glädje och frihet. En lång sommar står framför dem, med löften om bad, lek och en massa äventyr. Hösten och en ny skoltermin känns oändligt långt borta.

Det vi lätt glömmer i den allmänna blomstertidsyran är att många barn inte delar glädjen inför sommaren. Att väldigt många bävar inför sommarledigheten och i stället längtar till skolstarten.

Frihet kostar pengar, något som barn i familjer med knapp ekonomi vet alltför väl. Friheten att göra saker som hör sommaren till är sällan gratis. Inträde till simbassänger, en glass eller en bussbiljett till badstranden är småpengar för många familjer. Men för hushåll utan marginaler finns det sällan utrymme för något extra. Inköp av sommarkläder till växande barn och att hålla familjens ekonomi flytande är ofta svårt nog. Semestrar är också otänkbart och med denna insikt hos många barn, så blir sommaren en lång plåga och en lång färdsträcka till höstterminen. 

 Den höga arbetslösheten, vuxnas försämrade arbetsvillkor och den ökande inkomstfattigdomen under Alliansens regeringsår kan inte frikopplas från barnen, vars liv i högsta grad påverkats av en försämrad hushållsekonomi.

Barn som i allt annat, lever här och nu. Det innebär att vi har bråttom, utvecklingen måste vändas snart. Vårt samhälle har inte råd att kasta bort barnens välmående just nu eller deras möjligheter framåt. För ytterst handlar problemet om att allt fler av våra yngsta förvägras att bli en del av samhället. Att en oroande stor del av nästa generation växer upp med sämre förutsättningar och med mindre framtidstro än tidigare generationer.

Barnfattigdomen – vår tids stora politiska utmaning – måste därför sättas i fokus. Det är samhällets ansvar att se till att barn ska slippa vara fattiga. Till det yttersta av våra resurser, som det står i Barnkonventionen, måste alla barn ges en skälig levnadsstandard.

Så att alla skolelever kan få känna förväntans magi av på skolavslutningen. Och att alla ges möjlighet att uppleva ett sommarlov fyllt av glädje, äventyr och frihet.

Alla barn har rätt att leva på lika villkor.

10 maj 2017

För mig är det ett privilegium att få arbeta med barn, för just barnen är vår framtid och det är vår skyldighet att säkra barnen deras framtid. Framförallt, så är det vårt ansvar att låta barn existera sida vid sida och på lika villkor. Vi kan naturligtvis inte förändra en hel världs prioriteringar. Men vi kan kan göra vårt bästa för att ge barnen i Sverige drägligare levnadsförhållanden. För just nu börjar klassklyftorna åter att växa. Det är vidare en stor skillnad på att vara bemedlad och inte bemedlad. Om klassklyftorna och den nya fattigdomen, har vi tagit upp mycket på vår blogg och forum. 

Men sommaren som väntar framför oss om ungefär en månad, är inte en hägrande och lycklig tid för alla barn. För utanförskapet finns hos de som inte har pengar till exempelvis semester och enklare nöjen för barnen. Vidare är det också ett känt faktum, att familjekonflikter har en tendens att blossa upp under ledigheter. Sedan finns också alla barnen till missbrukande föräldrar, som i sin tur blir helt utlämnade till sina öden. Vi vet också av erfarenhet, att barnen alltid skyddar sina föräldrar. 

Med detta sagt, menar jag att vi som vuxna måste finnas ännu mera tillgängliga under dessa korta sommarmånader, det är både vårt ansvar och vår plikt. Vi måste vidare medverka till att barn ges samma möjligheter oavsett social bakgrund eller ekonomisk status. Dessa två hörnstenar blockerar ännu barnens möjlighet till att existera på lika villkor.

Detta ämne kommer vi att belysa varje vecka fram till sommarloven startar. 

// Zannah

Mobbning får aldrig lämnas

5 apr. 2017

Vi talade häromdagen om hur människor genom hela livet blir påverkade av mobbningen de utsatts för i skolan. Vi efterlyste också berättelser och vi fick många. Vi fick historier delade som bär på oerhörda sorger och frustrationer. Ett helt liv, går människor ärrade av sina upplevelser från skolan. Detta är alldeles oacceptabelt.

För alla barn har rätt att få växa och utvecklas på lika villkor i skolan. Inga barn skall någosin offras för att vuxna inte ser med det tränade ögat man skall ha som yrkesperson i skolan. Inget barn skall någonsin offras, skall någonsin få sitt liv förstört. För det sorgliga är, att efter år av mobbning, så är oftast självkänslan borta och alla orkar helt enkelt inte ta kampen.

Jag gick igenom korridorerna med nedböjt huvud, för jag var för rädd för att möta någons blick, då det oftast var tillräcklig anledning för att slå mig. Man sa att jag var för ful för att få titta någon i ansiktet. jag har gått igenom hela livet som "fula" Arne. Till slut bytte jag även namn.

 

På lunchrasterna brukade dom populäraste killarna dra mig in på toaletten, där roade man sig med att trycka ner mitt huvud i toaletten och spola. jag var livrädd varje gång, en gång kissade jag på mig.

 

En dag när jag skulle springa ner för trappan som ledde till matsalen, så knuffade några killar ner mig för trappan. En lärare var bakom mig, men sa ingenting. Jag vågade inte inte gråta utan reste mig upp och gick in i matsalen som ingenting hänt. Jag hade ont i hela kroppen. Särskilt armen gjorde ont, när jag kom hem följde mamma med till sjukhuset och armen var bruten. Men till alla sa jag att jag ramlat av cykeln.

 

Vid syslöjden trängde sig några killar förbi i kön till läraren, jag sade då " här står jag " och det var mitt öknamn genom hela skolan. För att ingen som inte är någonting får hävda sin plats i kön. Det blev mitt stora misstag. Fick i nio långa, djävulska år slag, sparkar och vidriga ord mot mig. Skolan blev mitt fängelse.

 

När jag kom tillbaks till skolan i åttan efter att varit sjuk i en vecka, så hade jag inga kompisar kvar. Alla vände ryggen mot mig och låtsades som jag inte fanns. Några dagar senare ser min bror hur man angriper mig genom nätet och sociala medier. I slutet visade det sig att det var min barndomsvän som låg bakom det. Skolan hanterade det riktigt illa. 

 

Inga fler barn får längre offras.

Skolan måste bli mycket bättre.

All vår kärlek till alla barn som farit illa i skolan.

// B K R O Barn

En skola för alla?

4 mars 2017

I den svenska skolan grundläggs utanförskapet, för dessvärre är det väldigt enkelt för barnen att hamna i utanför i det svenska skolsystemet. Frågan som följer är naturligtvis om skolan är för alla?

Vi stoltserar med en skola för alla och med inkluderingstanke där alla barn skall ingå. Förut fanns särskolor och OBS-klasser för elever som behövde särskilda resurser, men detta ändrades i och med inkluderingstanken.

Nu skall alla barn samsas i skolan, trots stora olikheter och många gånger handikapp. Vi tog del av en mycket intressant utredning som har gjorts av autism och aspbergerförbundet,  där tar man upp svårigheten att faktiskt inkludera alla barn i den svenska skolan. 

För är det verkligen så att alla barn inkluderas i det svenska skolsystemet? Där faktiskt barn med de mest skiftande behoven alla får samsas? Barn med autism och aspberger och andra handikapp som både kan vara mindre och större. Till detta kommer även de nyanlända barnen. Med detta kommer då frågan om den svenska grundskolan kan rymma alla barns behov och ge alla barn samma chans? För oss ter sig vår svenska skolmodell som ohållbar. Alla barns behov kan inte tillgodoses och det sociala utanförskapet grundläggs redan i skolan och kan få förödande konsekvenser.

För saken är den att alla barn har rätt till likvärdig utbildning, samma resurser och samma tid. Barn med olika handikapp får ofta elevassistenter som saknar grundläggande utbildning för att kunna tillgodose barnens behov. Även de nyanlända barnen får inte  de resurser som behövs för att integrera dem i skolan. Och utbildningen skall vara en rättighet för alla barn. Utbildning på lika villkor. I och med att alla barn skall samsas i skolan, så är det oundvikligt att det blir ett förhållningssätt som handlar om  vi och dom. Detta är inte rättvist för någon av eleverna.

Därför om inkluderingstanken är här för att stanna, så måste skolan bli bättre, fler resurser måste sättas in för att alla barn skall få en möjlighet till likvärdig utbildning. Svenska grundskolan är varken hållbar eller rättvis, tyvärr.

Utdrag ur rapporten från Autism och Aspbergerförbundet.

Hälften har genomgått en pedagogisk utredning i skolan för att utreda hur skolpersonalen bäst kan stötta.

Sex av tio har ett åtgärdsprogram.

De som har åtgärdsprogram mer nöjda.

Färre än hälften har godkända betyg i svenska, engelska och matematik.

Hälften har anpassad pedagogik och fyra av tio har speciallärare

En av fyra anser att samverkan med skolan fungerar dåligt.

En av fyra trivs inte i skolan.

Elever i särskola  trivs bättre än de som går i ordinarie grund- eller gymnasieskola.

Knappt hälften har under det senaste året varit frånvarande av andra skäl än sjukdom och beviljad ledighet. Längre frånvaro är vanligast bland flickor.

Källa: Autism- och Aspergerförbundet

- Inkludering har mer kommit att handla om ekonomi och edeologi och inte det bästa för eleven. Av denna anledning så är vi starkt kritiska till inkluderingstankens kraftiga genomslag i Sverige. Förvaltning och rektorer har en lösning som de tror ska passa alla. Eller åtminstone gömmer de sig bakom det argumentet. Men inkludering handlar om ekonomi och ideologi, inte elevens väl och ve. Man vill att alla elever ska passa in i samma mall, men så ser det inte ut. Inkluderingstanken tar sig lite olika uttryck runt om i landet beroende på huvudmäns och skolledares tolkning, det finns en trend där undervisningsgrupper för barn med särskilda behov läggs ner.

Detta innebär att en skola som inte erbjuder det stöd som en enskild elev behöver bryter mot skollagen. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska utjämna skillnader. Men det man egentligen erbjuder är samma lösning för alla. Det innebär att man inte har den anpassningsmöjlighet för särskilda behov som finns inskriven i skollagen.

Slutsatsen blir att elever utan rätt stöd hamnar i utanförskap. Även ett annat budskap är viktigt att få fram. Det är nämligen mångfalden vi skall sträva efter och acceptansen att få vara annorlunda och att växa i den takt man kan. 

// Zannah

Mobbing ger skador för livet.

18 feb. 2017

Det är inte svårt att se redan i lågstadiet, vilka barn som hamnar utanför och som lämnas utanför. Lyckas man inte där fånga upp barnen och få dem tillbaks i gruppen och samhörigheten, så kommer barnen att riskeras att långsiktigt och permanent skadas. 

- Det är en självklarhet att alla barn har rätt att bli både sedda och hörda och  mest av allt respekterade. I den svenska skolan , så försvinner många barn i mängden, trots att alla skolor faktiskt har de bästa avsikterna. Alla grundskolebarn kommer vid höstterminens start hem med papper som elev och föräldrar skall skriva på. Detta markerar att alla barn skall behandlas likvärdigt och med respekt. Samt att mobbing i alla olika former är förbjudet. Tyvärr är detta mer i teorin än i praktiken.

Den svenska grundskolan ger inte alla barn samma utgångspunkt eller möjlighet till integrering. Om detta skall vi ta upp mer i vårt nästa inlägg.  Mest av allt kan inte detta ansvaret läggas på skolan som organisation utan på politikerna som bestämmer läroplanerna i första hand.

Under mina år som jag arbetat med barns utsatthet, så har jag ofta kommit i kontakt just med mobbingproblematiken och hur barn upplever sig extremt oskyddade i skolan. Tyvärr är ju utsattheten komplex och kan oftast vara både i skolan och hemmet. Därför väljer vi på B K R O Barn att starta en serie inlägg som handlar om barnens vardag i skolan.

Vi väljer att sluta vårt första inlägg med en återgiven skildring av ett mobbat barns liv i den svenska grundskolan.

" När jag började i skolan , så kände jag redan första dagen i magen att någonting inte kändes bra. Jag hade rätt, för av någon anledning gillade man inte mig. Jag och min familj hade flyttat  från en stor stad till landet och kanske var det därför jag inte passade in. 

Skolan var rolig men jag gillade inte rasterna, särskilt lunchrasterna då jag inte hade någon att sitta med. I mellanstadiet blev det värre, då började man slå mig och jag undvek att vara ute på rasterna genom att jag gick på toaletten och satt där hela rasterna.  Man började kalla mig för olika kränkande namn och man behandlade mig som jag kom ifrån en annan planet. Jag förstod aldrig varför man tyckte så illa om mig. För jag upplevde mig aldrig annorlunda och mina syskon hade inga problem med skolan.

I högstadiet blev det värst av allt, man slog mig öppet och mer och mer hårt. Flera gånger knuffade man ner mig för trappan. Den utvägen som jag hade i alla fall, var att gå hem på lunchrasterna eftersom det var tillåtet. Så en timme om dagen kunde jag andas ut hemma och ta mig mod att återvända till skolan och mina plågoandar. Jag kommer ihåg särskilt tre händelser under högstadiet.

Det första var med den populäraste läraren i skolan, som var nära barnen som retade mig. Så mina klasskamrater kunde fortsätta att reta mig på lektionen, då inte läraren gjorde något. Varför? För att lärarens son var kompis med killarna som retade mig.  

Det andra var på idrottstimmarna, då jag hade en klump i magen varje gång jag skulle ha idrott. Inte för att jag inte var duktig i idrott utan för att jag inte var populär och alltid blev vald sist. Det var en fruktansvärd känsla, att alltid sitta kvar på golvet när alla andra valdes. Så de sista tog alltid läraren och fördelade.

Det sista var en annan lärare som var för rädd för eleverna som mobbade mig. Så på en timme fick jag en bibel kastad i tinningen så jag började blöda mycket. Eleverna skrattade och roade sig på min bekostnad och sa att Gud straffade mig. Läraren låtsades som ingenting och då valde jag att resa mig upp och gå från klassrummet och hem.

När jag äntligen slutade nian , så var det den lyckligaste dagen i mitt liv, jag kan fortfarande känna samma frihetskänsla som jag kände då. Jag  var fri från mina plågoandar. Det lärde mig att alltid vara ett steg före och alltid ha empati."

- Inget barn skall behöva gå igenom skolan mobbad och skadad för livet. Alla barn har rätt till ett tryggt liv i skolan. Inget barn växer genom förtryck, det ger skador för livet. Därför väljer vi att göra denna serie om mobbing och utanförförskap i den svenska skolan.

// B K R O Barn, Zannah

Utsatthet i skolan.

4 feb. 2017

Alltför ofta glöms barnen bort som hamnar utanför i skolan. Dessa osynliga barn som inte syns för varken andra elever eller lärare. 

Ibland, rätt ofta, tänker jag på de där eleverna som inte får vara med. Som stryker omkring som skuggor i korridorerna.

Som varken hörs eller syns eftersom de liksom kurar ihop sig, gör sig osynliga. De som gruvar sig för att gå till matsalen därför att de inte har någon given plats att sitta på, och till gymnastiken eftersom de där förväntas visa ”laganda” och ta för sig.

Och när de berättar om sig själva i enrum säger de att de är en sådan person ”som inte gillar att prata” eller ”inte tycker om människor” (om de är stolta) eller att de lider av ångest eller känner sig annorlunda (om de är ärliga). Ofta har de varit mobbade när de gick i grundskolan, i de flesta fall i låg- eller mellanstadiet.

I högstadiet var de istället ”bara” utanför.

Men tillbaka till gymnasiet där utfrysning sker mycket mer subtilt än i grundskolan och där elever med negativa erfarenheter oftast inte ”tilldelas” rollen som ensamvarg utan själva aktivt väljer att ”inta den”.

För genom att ”välja” att vara utanför behöver man inte längre betrakta sig som ett offer. Upprättelsefaktorn i denna hållning är inte obetydlig, även om den inte heller kan betraktas som någon ”seger”

- Av många olika anledningar hamnar barn i utanförskap i skolan, där ingen ser eller vill se. Skolan är den institutionen som barn spenderar mest tid och där har alla barn rätt att både synas och höras. Tyvärr upplevs det för eleven mycket skamfullt att hamna i utanförskapet. Det viktigaste först är alltid att se dessa barn och försöka förstå vilka faktorer gör barnen särskilt utsatta i skolan. Jag har själv ofta kommit i kontakt med barn som lever i utanförskap i skolan. Många gånger lämnas de kvar i en ohållbar social situation. Skolor talar ofta om nolltollerans och att alla elever skall behandlas likvärdigt. Men hur ofta händer det att man trots alla insatsplaner och fina ord faktiskt ändock misslyckas med att integrera alla barnen i skolan. 

Vi kommer att diskutera utanförskapet och mobbingen vidare i vår nästa blogg.

Barn som lever i social utsatthet.

19 jan. 2017

Det är inte bra att barn står i socialt utanförskap. Det innebär för dessa barn att de inte har den tillgång till rättigheter som andra barn har.

Ett socialt utanförskap innebär för det första att det inte finns pengar till de resurser som man kan vara i behov av. Utöver ekonomi så handlar även ett socialt utanförskap om att det finns stora brister för ett bra boende och dess miljö, att man inte har en utbildning och att hälsan blir lidande. Det finns även socialt utanförskap när det handlar om politiska resurser, om olika sociala relationer som kan vara tuffa och som i sin tur leder till att våld brukas.

Mestadels så har samhället tittat på den sociala utanförskapet för vuxna och de barn som lever med vuxna i den utanförskapet har fått anpassa sig efter de vuxnas förhållande. Hjälp som har satts in har gjorts för de vuxna. För de flesta barn som lever i ett socialt utanförskap så handlar det om att det inte finns de resurser som behövs till hemmen och för att få ett inflytande i den miljön som man är delaktig i. Många gånger så leder ett socialt utanförskap till att man slutar gå i skola, hamnar i drogmissbruk och i kriminalitet. För unga flickor leder det ofta till att de blir gravida redan i tonåren. Många barn och unga i ett socialt utanförskap mår dåligt både fysiskt och psykiskt där många även har fått en snedvriden bild för perspektiven i livet.

Tittar man på det för svenska förhållande så är det sociala utanförskapet mestadels kopplat till den ekonomiska faktorn som även kan sätta prägel på sociala svårigheter och problem i skolan. Det finns skillnader idag stora skillnader för rättigheterna till en likvärdig utbildning, acceptabel levnadsstandard med social trygghet och så vidare. Välfärdsinsatser som görs ser olika ut för olika platser.

Det finns en barnkonvention som har som grundtanke att alla barn har ett lika värde där det också ska ges en tillgång till samma rättigheter där det inta ska finnas några undantag eller utrymme för diskriminering.

En av de viktigaste faktorerna att ta sig förbi den sociala utanförskapet är att få kunskaper. Kunskaper via utbildning. Det är en enormt viktig faktor som ofta bryter ett utanförskap bland barn och unga. Kunskaper gör även att man minskar riskerna att hamna i ett missbruk, osäkerhet eller i kriminalitet. Likvärdighet är viktigt för att det ska fungera i samhället. Framförallt så är det viktigt att det finns likvärdighet i skolan och i dess miljö. En likvärdig skola kan man se ur tre olika synvinklar där den ena är tillgången till utbildning, den andra handlar om kvaliteten på utbildningen och den tredje handlar om en kompenserande utbildning.

God Jul

23 dec. 2016

Vi önskar alla er barn och ungdomar en God och Fridefull Jul.

Ta hand om er och var rädda om varandra.

// B K R O Barn B K R O Kraft Force

Julen är inte självklar för alla barn.

5 dec. 2016

Man brukar tala om att storhelger ofta är den tiden som skapar många tragedier och utanförskap. Just för att dessa helger hos vuxna ofta skapar prestationsångest . Vuxna kan också många gånger bli nedstämda, det kan vara konfliktfyllt när familjen vistas nära varandra under flera dagar än helgen. Det kan vara det som lockar fram missbruket igen, eller ångesten över den dåliga ekonomin. 

Även barn kan må väldigt dåligt av att se sina föräldrar bråka eller dricka alldeles för mycket alkohol. Många gånger drabbas barnen av föräldrarnas frustrationer genom slag, glåpord eller bestraffningar. Detta är tyvärr alldeles för vanligt. Så alla barn ser inte fram emot varken ett långt sommarlov eller en lång jul. Många barn går med klumpen i magen och känslan av ångest och utanförskap. Detta vill vi medverka till att förändra. Vi kommer att anordna flera stora julfester på flera orter i landet. Vi kommer också att ha en telefonlinje över jul och nyår där ni dygnet runt kan nå oss.  

Var rädda om er.

B K R O Barn

Children and powerty.

5 nov. 2016

Children experience poverty as an environment that is damaging to their mental, physical, emotional and spiritual development. Therefore, expanding the definition of child poverty beyond traditional conceptualizations, such as low household income or low levels of consumption, is particularly important. And yet, child poverty is rarely differentiated from poverty in general and its special dimensions are seldom recognized.

Children experience poverty with their hands, minds and hearts. Material poverty – for example, starting the day without a nutritious meal or engaging in hazardous labour – hinders emotional capacity as well as bodily growth. Living in an environment that provides little stimulation or emotional support to children, on the other hand, can remove many of the positive effects of growing up in a materially rich household. By discriminating against their participation in society and inhibiting their potential, poverty is a measure not only of children’s suffering but also of their disempowerment.