29 Aug 2024
Skjutningar betraktas som ett lågstatusjobb inom gängmiljön i dag.
Samtidigt rekryteras tonåringar som tror att de kan klättra i sin kriminella karriär om de utför dåden.
– Våldskapitalet är snarare att man har tillgång till unga personer som kan utföra skjutningarna, säger Mariana Dufort, utredare på Brå.
Under de senaste 20 åren har skjutvapenvåldet ökat i Sverige, enligt en ny rapport från Brottsförebygganderådet (Brå).
Samtidigt har utövarna blivit allt yngre och att skjuta ihjäl en människa betraktas i flera sammanhang som ett lågstatusjobb inom gängmiljön i dag.
– Våldskapitalet kan manifesteras i att man har tillgång till unga personer som kan utföra skjutningarna, säger Mariana Dufort, utredare på Brå som varit med och tagit fram rapporten.
”Inte självklart att de klättrar i sin kriminella bana”
Tonåringar som ofta inte har någon koppling till de övergripande konflikterna utnyttjas av äldre gängmedlemmar, enligt underrättelsematerial som Brå tagit del av.
– Beställarna säger i chattar att de inte vill smutsa ned sina egna händer. Därför har också avståndet från anstiftare till utövare vuxit. Många unga tror att de kan få högre positioner inom gängen. Men det är inte alls självklart att de klättrar i sin kriminella bana bara för att de utför en skjutning, säger Mariana Dufort.
Gängen är inte lika hierarkiska
Från 2018 har det skett en tydlig ökning bland gärningspersoner som är under 20 år gamla och i flera fall handlar det om barn i yngre tonåren.
– Tidigare utfördes våldsuppdragen av högstatuskriminella och då var användningen av skjutvapen mer reglerad. Men gängmiljön har blivit allt mer fragmenterad och den är inte lika hierarkiskt organiserad i dag, säger Dufort.
Skjutvapenvåldet har sedan slutet av 2010-talet blivit vanligare i personliga konflikter snarare än att vara strikt kopplat till gruppernas intressen, enligt rapporten.
Anhöriga har blivit måltavlor
Skjutningarna har också gått från att vara mer isolerade händelser, riktade mot ledande personer i gängen, till att omfatta betydligt fler. I vissa fall personer som inte har en direkt koppling till konflikterna.
– Dels har det skett en ökning av skjutningar som drabbat individer utanför den kriminella miljön de senaste åren, även anhöriga har blivit måltavlor när man exempelvis inte kommer åt den man egentligen vill skada, säger Dufort.
Myndigheten menar också att det skett en förändring i hur dåden utförs. Men det är inte den största faktorn till en upptrappning i konflikterna.
– Vem som skjuts tycks ha en större betydelse för om våldet eskalerar eller inte, säger Mariana Dufort.
- Enligt en ny rapport från Brå har skjutvapenvåldet ökat med allt yngre utförare, där tonåringar utnyttjas av äldre gängmedlemmar som vill undvika personlig inblandning.
- Mariana Dufort från Brå påpekar att skjutningar ses som ett lågstatusjobb inom gängmiljön idag, och att gängens strukturer har blivit mindre hierarkiska och mer fragmenterade.
- Trenden visar att även oskyldiga och anhöriga nu i större utsträckning blir måltavlor, vilket bidrar till en allvarligare och bredare påverkan på samhället.
// Martin Palmborg, Aftonbladet
14 Aug 2024
Var och varannan dag sker skjutningar och andra våldsdåd i vårt land. Under försommaren förutspåddes en blodröd sommar, och det har den onekligen varit. Skjutningar och avrättningar på offentliga platser har blivit vardagsmat för befolkningen.
Ändock är det så fundamentalt fel att våldsbrotten har blivit en del av vardagen. För våldet kan och får aldrig accepteras! Att våldsutövaren oftast fortfarande är barn och i tidiga tonåren. Hur har det kunnat bli så här? Hur kan gängen rekrytera barn att bli mördare? Hur kan gängen ha sådan makt som de har? Och hur kan barn med berått mod döda för lite pengar?
Det värsta av allt, är att dessa lejda barnmördare saknar all form av moralisk kompass. Man avrättar utan reflektion och utan ånger eller något konsekvenstänkande! Hur har det blivit så här? Var fanns varningssignalerna? Hur har det undgått både skolor och myndigheter att Sverige skapat barn utan samvete? Mer än någonsin är vårt land hotat och fortfarande lyckas man inte stoppa dödandet...
De sociala medierna som styr våra barn, har vi föräldrar heller ingen kontroll över. Och genom sociala medier rekryteras ofta barnmördarna. De sociala medierna styr barns liv i allt större omfattning och med detta förlorar vi vuxna alltmer kontroll över våra barn. Även jag som förälder måste erkänna detta bistra faktum.
Tidigare denna sommar mördades en flicka, som samtidigt filmades av de flickor som tog hennes liv och man sände misshandeln och mordet live. Min tonårsdotter visade filmen som spreds och det var ohyggliga scener. Efteråt känner man sådant vemod och sorg. Andra mord har också filmats och dessa videor sprids på nätet. Vid ett tillfälle cirkulerade filmer om en skjutning med flera offer på de sociala medierna, innan ens nyheten publicerades och innan polis och ambulans var på plats... Igår sköts en man några hundra meter ifrån vårt hem, för några år sedan var skjutningar och sprängningar vardagsmat i vår stad. Nu har våldet kommit tillbaks. Det är otryggt att leva här och i vårt land.
Igår sjöng Orup i Allsång på Skansen, att Stockholm blivit kallt, jag skulle snarare säga att Sverige blivit kallt. Det skenande våldet skapar enorma barriärer i hela samhällsstrukturen, skapar ännu större klyftor och skördar allt fler offer för varje dag som går. Jag är rädd att vi förlorar vår framtid.
B K R O Barn
Z B S
4 Aug 2024
Konstigt att man påstår att minnen bleknar, för det gör dem sällan. Jag kommer fortfarande ihåg som igår, min barndom och mina sommarlov och framförallt känslan som jag hade då. Jag skulle väl inte påstå att jag där och då hade trott att jag skulle bli den personen som jag har formats till. Men jag hoppas mitt unga jag, ändock kan försonas med den personen jag kom att bli....
Att växa upp som den sista generationen utan datorer och mobiler känns idag nästan som ett privilegium. För man fick vara barn längre. Leken och ögonblicken blev stora, trots att man inte hade mobiltelefoner som förevigade ögonblicken. Det högtidligaste varje år var skolavslutningsdagen, självklart för att vi hade ett långt sommarlov att se fram emot. Jag kom ihåg hur vi alla barn för full hals sjöng " den blomstertid nu kommer".
Och jag hade turen att växa upp vid vattnet, så somrarna var mycket bad och tältningar med kompisar på tomten. Det var också nästan alltid fjällvandringar och semestrar, men också mycket tid hos mormor och morfar. Sedan var sommaren också alltid en tid för släkten att mötas. Det var kort sagt en underbar tid.
Vi hade också en stuga ute i havsbandet i Hälsingland, och den låg ute på en holme, så vägen dit gick bara med båt och det var så skönt att leva i den idyllen långt ifrån omvärlden och vardagen. Så när vi kom till mitten av augusti, och det var dags att åka hem, då hade jag alltid en klump i magen, eftersom jag inte ville sommarlovet skulle ta slut.
Vi hade också en stor bassäng där vi bodde, där jag, min bror, våra kompisar och våra kusiner alltid badade. Särskilt jag och min kusin Lisa var som fiskar i vattnet och med det så blev vi också alla badvakters värsta mardröm. En annan rolig sak var jordgubbsplockningarna som vi gjorde varje sommar, på självplocken som var vanligt, fick man äta så mycket man ville när man plockade, och flera gånger fick jag allergiska reaktioner just för att jag fått i mig för mycket c vitaminer. Men jag upprepade samma sak, år efter år, just för att jag älskade jordgubbar så mycket.
Och himlen kändes alltid klarblå och lyckan kändes som fjärilar i magen och den luktade jordgubbar.
// Zelda
9 Jul 2024
När jag ser mina yngsta döttrar växa upp framför mina ögon, så kan jag inte låta bli att häpnas över de ändrade livsvillkoren för barn och unga idag jämfört med när jag växte upp som barn och ung. Samtidigt vill jag minnas att många vuxna också sa till mig som barn, att det var stor skillnad på deras och vår uppväxt.
Men ändock undrar jag stilla, kan förändringen vara större än nu?
Om att växa upp då och nu, kommer sommarens artiklar att handla om. Vi har också bjudit in flera gäst skribenter som kommer att förgylla vår sommar.
B K R O Barn - AA
8 Mar 2024
Jag brukar ofta säga till mina tonårsdöttrar, att det inte är lätt för dem att växa upp till unga kvinnor i vår moderna och föränderliga värld, men också förvrängda värld.
Jag var ung på 90-talet när utseendehetsen var stor och jag förfärades många gånger över objektifieringen som vi unga tjejer fick utstå. På den tiden arbetade jag från ung tonåring som modell, och det var tveklöst en svart period mitt liv. Och dessa år har kommit att prägla hela mitt liv. Därför är det med stor oro, som jag betraktar unga tjejers villkor i samhället, omvärlden och inte minst i de sociala medierna.
Objektifiering och sexualisering av oss som kvinnor är inget nytt, det har förekommit genom hela historien. Enligt förlegade könsstereotyper ska män eftersträva makt medan kvinnor ska vara vackra att se på. Kvinnor förväntas attrahera män, därmed dikterar även männen villkoren för hur kvinnorna ska se ut för att vara attraktiva. Genom att kvinnor objektifieras, vilket är något skapat av män, så reduceras kvinnor från att vara en självständig person med egna idéer och tankar till att vara endast en kropp. På så sätt hotar hon inte mannens makt.
I modellvärlden förväntades vi vara tillgängliga för möten och fester och ofta sexuella tjänster och gentjänster. Det var ett känt faktum att många i modellbranschen kunde utnyttjas och erbjudas jobb som en gentjänst. På den tiden vågade inte många unga tjejer säga nej, utan såg det som ett nödvändigt ont, för att kunna klättra vidare i karriären. Vi var ofta också som en boskapsmarknad som inspekterades med kritiska ögon av branschen. Det var vanligt förekommande att få avrättningar beträffande utseendet. Ofta blev vi kallade tjocka och skulle ställas på hysteriska dieter. För min del ledde det till ätstörningar och anorexia och en mycket förvrängd självbild. Jag klarade inte hetsen och livsstilen utan flydde från Paris och hem till familjen, tryggheten och böckerna.
Men när jag några år senare började min akademiska karriär, fick jag bakom min rygg höra samma kommentarer. Jag kunde omöjligt prestera, utan jag måste ha använt mitt utseende. Med andra ord, man idiotförklarade mig. Man gjorde mig till ingen, ännu en gång.
Så utan överdrift kan man säga, att jag led mig genom mina ungdomsår, jag var förstörd av utseendehetsen och objektifieringen av mig som kvinna.
När jag nu ser mina döttrar sakta växa upp, så inser jag med ännu större fasa, att flickor och unga, i ännu större utsträckning tillåter sig att bli objekt. Vår äldre generation har ingenting lärt sig, utan vi har trissat upp utseendehetsen i proportioner som vi inte ens kan föreställa oss. Nu vill flickor så fort som möjligt växa upp, och tidigt börjar man också exponera sig på de sociala medierna. Dessa medier som genom likes avgör ditt värde. I samma medier gömmer sig också sexförbrytare och pedofiler...
Därför känner jag att vi har en lång väg att vandra, när även den yngre generationen tillåter sig att bli objekt, att värdet hos en ung tjej oftast ligger i utseendet och inte i hennes egenskaper. Men fortfarande är också utseendet viktigt för mammorna till dessa unga tjejer/kvinnor, liksom deras mormödrar/farmödrar. Fortfarande mäter kvinnor varandras värde efter utseendet.
När vi hela tiden matas med bilder i pressen och i sociala medier, på kvinnor med en sexuell underton, så är det inte konstigt att kvinnor i dag tror att det enda som betyder något är utseende, att vi bedöms på hur vi ser ut och inte hur vi är. I all forskning kopplat till unga kvinnor och psykisk ohälsa framkommer att stress över kropp, vikt och utseende är en stor anledning till att många mår dåligt.
- Vi är bara människor födda kvinnor och inte någons objekt. Sluta att reducera oss efter kropp och utseende. Och ni som har makten måste inse att era privilegier är det som upprätthåller strukturen och förtrycket.
Så med denna insikt, känns det som vi kvinnor har många slag att utkämpa, en viktig sak, är att ta tillbaks vår självbild, som alldeles fantastiska varelser, med eller utan mäns och samhällets erkännande. Vi är kvinnor, stolta och starka, i alla åldrar, former och färger.
Grattis till er alla på den Internationella Kvinnodagen.
19 Feb 2024
Följa upp placeringar
Att noga följa och stödja de barn som placerats i samhällsvård är en av de viktigaste uppgifterna för den sociala barn- och ungdomsvården. Det är nödvändigt för att säkerställa att barnen har det bra och får rätt stöd.
Reglerna i socialtjänstlagen, SoL, och i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, om uppföljningen av vården syftar till att säkerställa att barnet har det bra och får rätt hjälp. De mål som formulerats i barnets vårdplan och genomförandeplan är viktiga utgångspunkter när socialtjänsten följer upp vården. Vid uppföljningen kan man identifiera nya behov och uppmärksamma eventuella missförhållanden i hemmet där barnet vistas.
Uppföljningen är en pågående process som både socialnämnden och den som utför vården ska dokumentera löpande. Den ger underlag för överväganden och omprövningar av vården.
Regelbunden uppföljning säkerställer att barnet har det bra och får rätt stöd
Socialtjänsten behöver ha kontakt med de som är berörda för att kunna följa upp den vård som barnet får. En regelbunden uppföljning säkerställer att barnet har det bra och får rätt stöd. Uppföljningen ska främst ske genom:
- regelbundna besök i familjehemmet, jourhemmet, HVB eller stödboendet
- enskilda samtal med barnet eller den unge
- samtal med den eller de som vårdar barnet eller den unge
- samtal med vårdnadshavarna.
Uppföljning kan förebygga oplanerade avslut av vården
Oplanerade avslut av vården i förtid förekommer relativt ofta, så kallade sammanbrott. Risken är särskilt stor när det gäller tonåringar. Orsaken varierar och är inte alltid lätt att reda ut. Det kan ske både på initiativ av barnet och vårdgivaren och leda till omplacering eller för tidig hemgång. Oplanerade avslut påverkar barnen negativt och socialtjänsten behöver vara lyhörd och aktiv i uppföljningen för att förebygga sammanbrott.
Viktiga områden att uppmärksamma i uppföljningen
Socialtjänsten ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa och utveckling, sociala beteende, skolgång och relationer till anhöriga och andra närstående.
För att kunna göra detta behöver socialsekreteraren oftast ha kontakt med andra än de som är direkt berörda, till exempel med skolan och hälso- och sjukvården. Genomförandeplanen och de mål som formulerats i vårdplanen är en naturlig utgångspunkt för uppföljning, övervägande och omprövning av vården.
Övervägande och omprövning av vården minst var sjätte månad
Socialnämnden ska återkommande följa upp om vården fortfarande behövs. Det sker genom övervägande eller omprövning, minst var sjätte månad.
Övervägande av barnets vård
Om ett barn är placerat enligt SoL eller enligt 2 § LVU (omsorgsbrister) ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om den vård som barnet får fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas. Det innebär att socialsekreteraren rapporterar till socialnämnden om barnets situation och utvecklingen av vården. Ett övervägande innebär inte att vården formellt omprövas, utan fungerar som en information till nämnden.
Omprövning av barnets vård
Om placeringen sker enligt 3 § LVU (barnets beteende) ska socialnämnden ompröva vården av den unge inom sex månader från det att placeringen verkställdes. Det betyder att socialnämnden ska fatta ett nytt beslut om placering. Därefter ska vården prövas löpande inom sex månader från den senaste prövningen.
BBIC erbjuder dokumentationsstöd för övervägande och omprövning av vården.
BBIC – Socialstyrelsen
Socialtjänsten behöver uppmärksamma barns behov av stabilitet och kontinuitet
När barn inte kan bo med sina föräldrar är utgångspunkten att:
- barnet ska återförenas med sina föräldrar så fort målet med insatsen är uppnått
- placeringen inte ska pågå längre än nödvändigt.
Även om huvudregeln ska vara att vården är inriktad på en återförening kan förhållandena i ett enskilt fall vara sådana att en återförening inte bedöms vara till barnets bästa. En begränsning i principen om återförening finns i de bestämmelser som handlar om överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrar.
Socialnämnden ska överväga vårdnadsöverflyttning efter två år
Om ett barn varit placerad i samma familjehem i minst två år ska socialnämnden överväga om det finns skäl att ansöka hos tingsrätten om överflyttning av vårdnaden till familjehemmet. Därefter ska frågan övervägas varje år. Barnets bästa ska vara avgörande för bedömningen. Familjehemsföräldrarna har också möjlighet att själva ansöka hos Tingsrätten om att få adoptera ett barn de har i sin vård.
Systematiskt arbete med uppföljning
Det är viktigt för barn och vårdnadshavare att man tar reda på om placeringen ger den hjälp som är tänkt. Uppföljningen kan också ge ett värdefullt och nödvändigt underlag för kunskaps- och metodutveckling i verksamheten.
Mer om systematisk uppföljning hos Kunskapsguiden
Användarstöd för systematisk uppföljning med BBIC-variabler hos Socialstyrelsen
BBIC erbjuder stöd genom handläggningsprocessen
Som stöd för socialnämndens arbete med barn och unga finns Barns behov i centrum, BBIC, hos Socialstyrelsen. BBIC innehåller en struktur för handläggning, genomförande och uppföljning av myndighetsutövningen. Det är anpassat efter socialtjänstens regelverk.
BBIC – Socialstyrelsen
30 Jan 2024
Följa upp placeringar
Att noga följa och stödja de barn som placerats i samhällsvård är en av de viktigaste uppgifterna för den sociala barn- och ungdomsvården. Det är nödvändigt för att säkerställa att barnen har det bra och får rätt stöd.
Reglerna i socialtjänstlagen, SoL, och i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, om uppföljningen av vården syftar till att säkerställa att barnet har det bra och får rätt hjälp. De mål som formulerats i barnets vårdplan och genomförandeplan är viktiga utgångspunkter när socialtjänsten följer upp vården. Vid uppföljningen kan man identifiera nya behov och uppmärksamma eventuella missförhållanden i hemmet där barnet vistas.
Uppföljningen är en pågående process som både socialnämnden och den som utför vården ska dokumentera löpande. Den ger underlag för överväganden och omprövningar av vården.
Regelbunden uppföljning säkerställer att barnet har det bra och får rätt stöd
Socialtjänsten behöver ha kontakt med de som är berörda för att kunna följa upp den vård som barnet får. En regelbunden uppföljning säkerställer att barnet har det bra och får rätt stöd. Uppföljningen ska främst ske genom:
- regelbundna besök i familjehemmet, jourhemmet, HVB eller stödboendet
- enskilda samtal med barnet eller den unge
- samtal med den eller de som vårdar barnet eller den unge
- samtal med vårdnadshavarna.
Uppföljning kan förebygga oplanerade avslut av vården
Oplanerade avslut av vården i förtid förekommer relativt ofta, så kallade sammanbrott. Risken är särskilt stor när det gäller tonåringar. Orsaken varierar och är inte alltid lätt att reda ut. Det kan ske både på initiativ av barnet och vårdgivaren och leda till omplacering eller för tidig hemgång. Oplanerade avslut påverkar barnen negativt och socialtjänsten behöver vara lyhörd och aktiv i uppföljningen för att förebygga sammanbrott.
Viktiga områden att uppmärksamma i uppföljningen
Socialtjänsten ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa och utveckling, sociala beteende, skolgång och relationer till anhöriga och andra närstående.
För att kunna göra detta behöver socialsekreteraren oftast ha kontakt med andra än de som är direkt berörda, till exempel med skolan och hälso- och sjukvården. Genomförandeplanen och de mål som formulerats i vårdplanen är en naturlig utgångspunkt för uppföljning, övervägande och omprövning av vården.
Övervägande och omprövning av vården minst var sjätte månad
Socialnämnden ska återkommande följa upp om vården fortfarande behövs. Det sker genom övervägande eller omprövning, minst var sjätte månad.
Övervägande av barnets vård
Om ett barn är placerat enligt SoL eller enligt 2 § LVU (omsorgsbrister) ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om den vård som barnet får fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas. Det innebär att socialsekreteraren rapporterar till socialnämnden om barnets situation och utvecklingen av vården. Ett övervägande innebär inte att vården formellt omprövas, utan fungerar som en information till nämnden.
Omprövning av barnets vård
Om placeringen sker enligt 3 § LVU (barnets beteende) ska socialnämnden ompröva vården av den unge inom sex månader från det att placeringen verkställdes. Det betyder att socialnämnden ska fatta ett nytt beslut om placering. Därefter ska vården prövas löpande inom sex månader från den senaste prövningen.
BBIC erbjuder dokumentationsstöd för övervägande och omprövning av vården.
BBIC – Socialstyrelsen
Socialtjänsten behöver uppmärksamma barns behov av stabilitet och kontinuitet
När barn inte kan bo med sina föräldrar är utgångspunkten att:
- barnet ska återförenas med sina föräldrar så fort målet med insatsen är uppnått
- placeringen inte ska pågå längre än nödvändigt.
Även om huvudregeln ska vara att vården är inriktad på en återförening kan förhållandena i ett enskilt fall vara sådana att en återförening inte bedöms vara till barnets bästa. En begränsning i principen om återförening finns i de bestämmelser som handlar om överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrar.
Socialnämnden ska överväga vårdnadsöverflyttning efter två år
Om ett barn varit placerad i samma familjehem i minst två år ska socialnämnden överväga om det finns skäl att ansöka hos tingsrätten om överflyttning av vårdnaden till familjehemmet. Därefter ska frågan övervägas varje år. Barnets bästa ska vara avgörande för bedömningen. Familjehemsföräldrarna har också möjlighet att själva ansöka hos Tingsrätten om att få adoptera ett barn de har i sin vård.
Systematiskt arbete med uppföljning
Det är viktigt för barn och vårdnadshavare att man tar reda på om placeringen ger den hjälp som är tänkt. Uppföljningen kan också ge ett värdefullt och nödvändigt underlag för kunskaps- och metodutveckling i verksamheten.
Mer om systematisk uppföljning hos Kunskapsguiden
Användarstöd för systematisk uppföljning med BBIC-variabler hos Socialstyrelsen
BBIC erbjuder stöd genom handläggningsprocessen
Som stöd för socialnämndens arbete med barn och unga finns Barns behov i centrum, BBIC, hos Socialstyrelsen. BBIC innehåller en struktur för handläggning, genomförande och uppföljning av myndighetsutövningen. Det är anpassat efter socialtjänstens regelverk.
BBIC – Socialstyrelsen
22 Jan 2024
Vi tänker i en serie fördjupa oss i LVU och familjehemsplaceringar liksom samhällsvården som följer med denna. Vad innebär LVU, och vad har barn och unga för rättigheter när man befinner sig i en insats?
Vad händer också när man fyller 18 år och blir myndig, vilket ansvar har samhället då liksom familjehemmet? Kan LVU även förlängas efter 18?
Dessa frågor skall vi fördjupa oss i genom denna serie. Först ut blir att fördjupa oss i vad LVU innebär.
Vård med stöd av LVU
L V U - Lagen om vård av unga
Syftet med lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är att samhället ska kunna fullgöra sin skyldighet att tillgodose barns behov av skydd, stöd och behandling. LVU kan bli möjlig att tillämpa först när vård inte kan ges i frivilliga former.
I de situationer när socialsekreterare i sin utredning bedömer att ett barn behöver placeras i samhällsvård kan vården ske antingen på frivillig väg eller med stöd av tvångslagstiftning, om särskilda förhållanden råder, En frivillig placering kräver att föräldrarna och barn över 15 år samtycker till insatsen.
När samtycke saknas till en placering
Om vårdnadshavarna eller barn över 15 år säger nej till en placering kan socialnämnden ansöka om att barnet ska vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Då är det förvaltningsrätten som fattar beslutet om vård. Vård enligt LVU ges om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas på grund av exempelvis brister i omsorgen eller på grund av något annat förhållande i hemmet. Vård enligt LVU kan även ske på grund av barnets eget beteende.
I LVU regleras bland annat förutsättningarna för vård utan samtycke i ett familjehem eller på HVB, omedelbart omhändertagande, umgängesbegränsning och flyttningsförbud.
Omedelbart omhändertagande
En ansökan om vård enligt LVU är en process som tar tid. Om det inte går att avvakta rättens beslut om vård får socialnämnden besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas. Det förutsätter att det är sannolikt att barnet kommer att beredas vård med stöd av lagen. Detta kallas omedelbart omhändertagande. För att det ska kunna ske krävs att det finns ett akut behov av vård utifrån en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling. Ett annat skäl kan vara att utredningen allvarligt försvåras eller att det inte går att genomföra nödvändiga åtgärder.
Socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande ska lämnas till förvaltningsrätten för prövning inom en vecka från det att nämnden beslutade om omedelbart omhändertagande. Om förvaltningsrätten fastställer beslutet ska socialnämnden ansöka om vård enligt LVU inom fyra veckor från det att omhändertagandet verkställdes. Det vill säga från den dag då barnet placerades utanför det egna hemmet. Det omedelbara omhändertagandet upphör om ansökan om vård inte inkommit i rätt tid, när rätten avgör frågan om vård eller om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande.
Överklaga beslut enligt LVU
Föräldrar och barn över 15 år har rätt att överklaga förvaltningsrättens beslut om vård enligt LVU till kammarrätten. Ensamkommande barn har motsvarande rätt att överklaga genom sin gode man. Socialnämnden kan också överklaga beslutet om domstolen inte beslutar enligt nämndens förslag.
Delaktighet gäller även vid tvångsvård
Principerna om barns och vårdnadshavares delaktighet gäller även i situationer då tvångsvård behöver tillämpas. Socialnämnden ska så långt det är möjligt utforma vården i samförstånd med familjen, och med respekt för den unges människovärde och integritet.
Aktuell lagstiftning
12 Jan 2024
Vad är psykisk ohälsa?
Psykisk ohälsa kan se ut på olika sätt. Det kan handla om olika diagnoser, men också om besvär som man varken har fått diagnos eller behandling för, som ändå påverkar det dagliga livet.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat under de senaste decennierna. Många ungdomar upplever stress, sömnsvårigheter, huvudvärk, ångest och svårigheter att hantera vardagen. Fler unga får antidepressiva läkemedel utskrivna, i synnerhet unga kvinnor. Dessutom vårdas allt fler unga inom den psykiatriska slutenvården.
Psykisk ohälsa kan hindra barn och unga från att fungera i sin vardag och utvecklas så bra som möjligt. Barn med sämre socioekonomiska förutsättningar och placerade barn har en ökad risk för psykisk ohälsa. Det har även till exempel barn och unga som är asylsökande, internationellt adopterade och hbtqi-personer. Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har också ökad risk för annan psykisk ohälsa.
Begreppet psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa används som ett sammanfattande begrepp för både lindriga psykiska besvär som oro och nedstämdhet, och symtom som uppfyller kriterierna för psykiatriska tillstånd.
Psykiska besvär
Psykiska besvär handlar ofta om vanliga reaktioner på påfrestningar i livet. Besvären kan vara mildare eller svårare, och pågå under kortare eller längre tid. Det kan vara till exempel oro, nedstämdhet eller sömnsvårigheter, eller kroppsliga symtom som huvudvärk eller magont. De psykiska besvären kan också påverka förmågan att fungera i vardagen.
Känslomässiga reaktioner på en påfrestande livssituation kan vara svåra för barn att förstå och hantera på egen hand. När ett barn till exempel känner nedstämdhet, sorg, rädsla, ilska, skam eller skuld behöver omgivningen känna igen och bekräfta barnets känslor i förhållande till det som händer i barnets liv. Vuxna kan hjälpa barnet att förstå sina känslor, ge det stöd barnet behöver i situationen, och förebygga att barnet utvecklar svårare psykisk ohälsa.
Det är viktigt att upptäcka tidigt om ett barns reaktioner kan vara symtom på svårare psykisk ohälsa. Då finns möjlighet att ge rätt stöd, i dialog med barnet och de närstående. Det kan behövas en diagnostisk utredning för att få underlag till rätt behandling eller andra insatser, som kan påverka utvecklingen positivt och förhindra att tillståndet blir långvarigt.
Psykiatriska tillstånd
Psykiatriska tillstånd innebär en svårare psykisk ohälsa, med symtom som uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos. Det kan vara till exempel depression, ångest eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autismspektrumtillstånd.
För klassificering av psykiatriska tillstånd används i Sverige WHO:s system, ICD, som innehåller ett hundratal olika psykiatriska diagnoser. Som stöd vid den diagnostiska processen används även diagnossystemet DSM, som den amerikanska psykiatriska yrkesföreningen står bakom.
Förekomst av psykisk ohälsa
En fjärdedel av barn och unga i Sverige anger att de ofta är spända och nervösa, och över 40 procent av femtonåriga flickor har känt sig nere mer än en gång i veckan de senaste sex månaderna. Flickor anger oftast mer psykisk ohälsa än pojkar, och den psykiska ohälsan verkar ha ökat sedan 1980-talet, framförallt hos flickor.
Förekomst av psykiatriska tillstånd
Ungefär tio procent av svenska barn och unga har ett psykiatriskt tillstånd. De vanligaste är
- adhd
- depression
- ångestsyndrom
- autismspektrumtillstånd.
Vård och behandling
Vård för och behandling av psykiatriska tillstånd har ökat kraftigt bland barn och unga under många år. Ökningen gäller framför allt adhd, autismspektrumtillstånd och depression.
Flickor och unga kvinnor gör fler självmordsförsök än pojkar och unga män, medan fullbordade självmord är vanligast bland unga män.
Från 1 juli 2020 gäller nya bestämmelser om tvångsvård och tvångsåtgärder för barn i lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV.
Socialstyrelsen har information om vad förändringarna innebär för dig som arbetar i vården. Det finns även en webbutbildning om LPT, och broschyrer som vänder sig direkt till barn och unga under 18 år som vårdas med stöd av LPT eller LRV.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/p/psykisk-halsa-bland-11--13--och-15-aringar/
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/suicid-bland-barn-i-sverige/
1 Jan 2024
Ett Gott Nytt År 2024.
Må det nya året komma med fred
och försoning.
Önskar vi på B K R O Kraft Force
25 Dec 2023
En God och fridfull Jul
Önskar vi alla barn och unga.
Ge oss av den frid som rår
I stjärnornas förunderliga hem
Led oss på den väg vi går
Så att vi hittar hem till den
Julen är här
Och lyser frid på jorden
Glädjen är stor
I ett barns klara ögon bor den
Julen är här
I våra mörka länder
Kom låt oss ta varandras händer
När julen är här
Julen är här
B K R O Barn- B K R O Kraft Force
23 Dec 2023
Dagen före julaftonen, och människor stressar som mest för att i morgon kunna skapa den perfekta julen. Idag trängs människor i affärerna för att köpa det sista till julbordet, kanske också de sista julklapparna. Många människor känner också oro och tvång inför de långa julhelgerna, oro för att inte leva upp till alla de förväntningar som ställs på oss...
Denna helg mer än någon annan samlas familjer, släkt och vänner för att fira julen tillsammans, och kravet på att socialisera är större än någonsin. Många påklistrade leenden bakom trötta och sönderstressade människor. Och kanske orkar inte heller alla hålla fasaden uppe.
Men vad händer när just fasaden krackulerar? Ja den dystra sanningen är att många familjetragedier händer under julen. Alkoholkonsumtionen stiger kraftigt, familjer som redan har missbrukarproblem tillhör en av de stora riskgrupperna, liksom familjer med våldsproblematik, ekonomiskt utsatta ... Ja listan kan göras oerhört lång. Men vi får aldrig glömma, att det skulle också kunna vara du och jag... Och i alla konflikter och tragedier, finns de oskyldiga barnen, och dem får vi aldrig glömma.
Mer än någonsin i denna oroliga tid och värld, är det viktigt att komma ihåg julens verkliga budskap, kärleken och respekten för varandra.
// Annah Ally
22 Dec 2023
För många är julen idyllisk och den framställs ofta som en familjeidyll, där alla förenas i gemenskap. Men det finns en annan sida av julen. Den som av många glöms bort. Julen kan skapa den djupaste förtvivlan och riva upp många sår.
För dessa storhelger, tar också fram det värsta hos oss vuxna. För julen är svår för många utsatta grupper, när exempelvis inte pengarna helt enkelt räcker till julfirande och klappar och detta skapar en svår situation för både barn och föräldrar.
Det kan vara fråga även om att barn i missbrukarfamiljer, får uppleva ännu mera alkoholkonsumtion hos föräldrarna och med det rädsla för vad som kommer att kunna hända. Det kan vara barn som lever i en familj där misshandel och övergrepp är vanligt förekommande.
För alla dessa barn, är julen inte efterlängtad, utan julen frammanar ångest och en stor klump i magen. Dessa barn får aldrig glömmas och dessa barn måste alltid ses och upptäckas. För bortom julidyllen, finns den andra mörka sidan.
B K R O Barn
Barn och Kvinnorätts Organisationen
Kraft Force
-Vi står alltid på barnens sida.
20 Oct 2023
RÄTTEN TILL EN TRYGG UPPVÄXT
Varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling, rätt till till en uppväxt fri från våld och rätt till social trygghet. Det är samhällets ansvar att göra sitt yttersta för att se till att varje barn får sina rättigheter tillgodosedda och att barn får sina rättighetertillgodosedda och att barnfår trygga och goda uppväxtvillkor.
Det grundläggande är att rättigheterna är okränkbara och ovillkorade för varje barn.
Samtidigt ser vi idag att dessa rättigheter för vissa grupper
av barn är mer hotade än för andra.
- För sanningen är ju den att varje barn får inte sin rättighet tillgodosedd.
Barn växer fortfarande upp utan uppskattning och grundläggande trygghet, barn växer upp i våldsutsatta familjer, i kriminella närmiljöer, liksom i familjer med drogproblematik. Det betyder att många barn möter världen med många sår som ibland är oläkeliga. Tryggheten blir vännerna och den sociala gruppen barnet befinner sig i. Många gånger är det just i gruppen som dessa barn och ungdomar känner sig bekräftade. Därifrån är steget inte långt till att börja identifiera sig med gänget som sin familj. Det är också ett känt faktum, att gängen söker efter utsatta barn. Fortsättning följer.
// B K R O Barn
16 Sep 2023
Det var en söndagskväll och Magda femton år, hennes bror Niklas sexton och ett halvt år och deras mamma satt och åt kvällsfika i köket när det ringde på dörren. Alla vid bordet visste att det var deras yngre syskon som skulle lämnas av deras pappa.
Magda gick till dörren och öppnade, hennes tre syskon sprang glatt in , och i vanlig ordning ville hennes småsyskons pappa prata med deras mamma. Så Magda ropade på mamman som kom till dörren. Straxt därefter började mannen att skrika , och dessa bråk hade de levt länge med så hon gick tillbaks in i köket, till sina syskon ...
Plötsligt bryts skrattet och sorlet i köket av ett skrik, som lät som ett djur som höll på att dö. Magda och Niklas springer ut till hallen, där man upptäcker sin mamma liggande i blod som verkar forsa ut ur hennes kropp. Mannen hade redan lämnat lägenheten, och Niklas försöker att hjälpa sin mamma och Magda och syskonen bara skriker. Hon kommer också ihåg att Niklas skriker att hon ska ringa 112. Det är allt hon kommer ihåg från den blodiga söndagen som hon kallar den.
I tre veckor så kämpade deras mamma för sitt liv, hela den tiden var hon medvetslös. Sedan dog hon och barnen förlorade inte bara sin mamma, de förlorade hela sin värld och sin trygghet. Redan samma dag som mamman utsattes för våldet, så kopplades socialtjänsten in. Första natten minns Magda och Niklas att de fick sova på en plats alla syskonen, men de vet inte vad för plats.
Dagen efter attacken mot deras mamma, kommer deras morföräldrar ner till dem. För de kom från Norrland och familjen bodde i en stad i Skåne. Den första tiden när de vakade på sjukhuset, bodde alla på ett hotell tillsammans med dem. När mamman hade begravts, så omhändertogs deras yngre syskon av socialtjänsten och Niklas och Magda flyttade med deras morföräldrar till Norrland. Men efter ett tag beslutar sig morföräldrarna för att köpa ett hus nere i Skåne, för att de alla ville ha närmare till de yngre syskonen som var placerade i södra Sverige.
Morföräldrarna fick också vårdnaden om Niklas och Magda, medan familjerätten avslog deras begäran om att bli vårdnadhavare till de yngre syskonen med motiveringen till deras ålder, samt att småsyskonens pappa som dödat deras mamma, inte godtog morföräldrarna som vårdnadshavare. Men alla syskon kunde fortsätta att träffas varannan helg tillsammans med morföräldrarna.
Det var vi den tidpunkten som Niklas bestämde sig. Aldrig skulle han överge sina småsyskon, han skulle bara vänta till han blev arton år och myndig, och sedan skulle han kämpa för att få ta hand om dem. För han visste hur de alla växt upp i rädsla för deras pappa och han visste hur rädda småsyskonen varit varannan helg när de tvingats att träffa sin pappa.
Ett år senare ansökte mannen som mördade sin fd fru och barnens mamma vårdnaden om sina barn. Han motiverade ansökan med att bara han kunde fostra barnen rätt och att han därför måste bli frigiven. Det märkliga är att en utredning faktiskt inleddes.
När Niklas går ut gymnasiet skaffar han omedelbart ett jobb och ansöker om vårdnaden om sina yngre syskon. En utredning inleds också där och man ger honom vårdnaden om sin lillebror och två småsystrar. Till en början bodde alla tillsammans hos morföräldrarna. Men efter ett par år, så köpte Niklas huset bredvid sina morföräldrars. Från den stunden hade familjen två hus och där Niklas och morföräldrarnas samarbete blev väldigt lyckat.
- Magda och de två yngre systrarna diagnostiserades med ptsd och de har stuntals mått väldigt dåligt, men de hade varandra som Magda säger. Och hon är noga att understryka att de hade tre famnar att krypa upp i, när längtan efter deras mamma blev för svår.
Och visst är det en solskenshistoria, att i den svåraste tragedin, så överlevde kärleken till varandra och sin familj allt. Tillsammans fann de tryggheten och tillsammans överlevde de.
