Blogg

Barn som utsätts för våld.

21 okt. 2016

Våld mot barn är när någon gör ett barn illa, fysiskt eller psykiskt. Sexuella övergrepp är en form av våld liksom att hota eller försumma barnet. Att tvingas uppleva våld mellan föräldrarna räknas också som våld mot barnet.

När ett barn utsätts för våld hemma av sina föräldrar eller andra omsorgspersoner kan det både handla om våld som bestraffning eller våld i affekt. Men våld mot barn är aldrig försvarbart, oavsett vad barnet sagt eller gjort. Alla former av våld mot barn är olagliga. Alla barn har samma rätt att slippa våld. Trots att det är förbjudet är det många barn har föräldrar eller andra vuxna som gör dem illa.

Sverige var det första landet i världen som förbjöd barnaga. Sedan 1979 är det förbjudet enligt svensk lag att slå barn. Förbudet gäller alla vuxna, även barnets föräldrar. Sedan dess har många andra länder också infört ett förbud.

HUR VET JAG ATT ETT BARN UTSÄTTS FÖR VÅLD?

Våld förekommer i många olika miljöer. Det går inte säkert att förutsäga vilka föräldrar som kan komma utsätta sina barn för våld, men det finns omständigheter som ökar risken. En av de största riskfaktorerna är att någon annan i familjen är utsatt, att den ena föräldern misshandlar den andra. Men faktorer som ekonomisk stress och oro, bristande sociala nätverk och ensamhet, svårigheter att hantera ett barn man upplever som extra besvärligt, eller att leva i en kultur där våld är normaliserat ökar också risken för att ett barn ska utsättas för våld.

Det syns inte alltid på ett barn att det är utsatt för våld hemma. Våldet kan se olika ut och få olika konsekvenser. Ibland ger våldet fysiska skador som blåmärken, bränn-eller bitskador. Ibland märks det framförallt på barnets beteende eller mående. Våldet kan till exempel göra att barnet får koncentrationssvårigheter, blir ängsligt och oroligt. Rädsla och osäkerhet och dålig självkänsla är också vanliga följder av våld, liksom ångest, depressioner och självmordstankar.

Sverige är inte bäst på barns rättigheter.

10 okt. 2016

I Sverige vill vi gärna slå oss på bröstet när det gäller barnens situation, men inte ens här har vi lyckats att tillgodose barns rättigheter fullt ut. Det framgick när barnrättskommittén 2015 kom med sina sammanfattande slutsatser över hur Sverige följer barnkonventionen.

En del av kritiken från kommittén rör att barnkonventionen inte gäller som svensk lag. UNICEF Sverige anser att det skulle göra skillnad i hanteringen av asylärenden, vårdnadstvister och socialtjänstutredningar om konventionen fick status som lag.

Idag kan myndigheter och domstolar avfärda konventionen eftersom den inte har status av svensk lag.

FN:s barnrättskommittés rekommendationer till Sverige

Här följer några exempel på områden där barnrättskommittén anser att Sverige behöver förbättra sig för att leva upp till barnkonventionens bestämmelser

• Att barnkonventionen blir svensk lag.

• ​Att Barnombudsmannen får mandat att utreda individuella klagomål från barn.

• Att alla barn i Sverige skyddas mot diskriminering.

• Att utreda barnets bästa i asylärenden och socialtjänstutredningar.

• Att förbjuda isolering av barn på institution.

• Att se till så att anmälningsplikten fungerar när barn far illa.

• Att stärka skyddet för barn mot sexuell exploatering.

• Att undersöka orsakerna till barnfattigdom.

• Att ändra utlänningslagen så att barn hörs i asylprocessen.

• Att garantera att inget barn i samhällsvård utvisas tillsammans med föräldrar som barnet behöver skyddas från.

• Att införa obligatoriska barnkonsekvensanalyser i alla beslut och processer som rör barn, till exempel i samband med lagstiftning, budgetfrågor och internationellt bistånd.

• Att ratificera tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om individuell klagorätt.

FN:s barnrättskommitté granskade 2015 hur Sverige följer barnkonventionen. Dessa granskningar sker vart femte år för de stater som skrivit på konventionen.

Det är förbjudet att slå barn i Sverige.

24 sep. 2016

Det svenska förbudet mot aga och kränkande behandling i hemmet

År 1979 införde Sverige som första land i världen en bestämmelse i För- äldrabalken, som uttryckligen förbjöd föräldrar att bestraffa sina barn fysiskt. Syftet var att tydligt visa att barn inte utgör något undantag när det gäller alla människors rätt till skydd mot våld och att vuxnas ställning som fostrare av barn inte legitimerar att utöva våld under förevändning att det var nödvändigt i uppfostringssyfte.

Idag finns förbudet mot aga i 6 kapitlet 1 paragrafen Föräldrabalken och har följande lydelse: Barn skall ha rätt till omvårdnad, trygghet och god uppfostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Förbudet avser alltså inte enbart fysiskt våld – det gäller även annan kränkande behandling i uppfostran.

Men lagen förbjuder inte föräldrar att ingripa fysiskt för att t.ex. förhindra barnet att göra sig självt eller andra illa. Det är viktigt att förstå att det kan finnas situationer där föräldrar blir tvungna att ta tag om ett barn som har kommit helt ur balans eller som på grund av sitt oförstånd är på väg att ställa till svår skada. Förbudet i Föräldrabalken medför inte straffbarhet, vilket många tror, både i vårt land och utomlands. Det betyder således inte att föräldrar blir straffade om de gett sitt barn en örfil.

Familjer som anmäls för konflikter med sina barn, ska i första hand ha råd och stöd från socialtjänsten. För en eventuell straffbarhet inträder brottsbalkens bestämmelser om misshandel. Enligt 3:e kapitlet, 5:e paragrafen i brottsbalken döms ”den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom, eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller något sådant tillstånd, för misshandel till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt döms till fängelse i lägst ett år och högst tio år.” Det här gäller oavsett om offret för misshandel är barn eller vuxen.

En grundfråga är, varför föräldrar slår sina barn överhuvudtaget.

Det finns åtminstone tre huvudsakliga skäl till det:

1. Fysisk bestraffning, som del i barnuppfostran

2. Stressutlöst våld

3. Våld till följd av föräldrars psykiska problem.

VÅLD OCH ÖVERGREPP PÅ BARN MÅSTE ALLTID BEKÄMPAS.

DET ÄR ALDRIG FÖRSVARBART ATT SLÅ ETT BARN.

Children living in fear.

11 sep. 2016

Seeing his mother being beaten is a serious form of psychological abuse that puts track.
We estimate that between 100,000 to 190,000 children in Sweden are witnessing family violence. No one knows for sure. The real figure is large.

Many children living in families where the woman is beaten attention whatsoever not. In Save the Children's latest study, presented in the report notifications that disappeared (2003), got only 20 of 72 children to social services awareness. In many cases, the police failed to notify the children's presence at the crime scene, in other cases the lost social services, simply remove the notifications. The shortcomings of the agency collaboration on children in vulnerable situations is so serious is worrying. The police must in each case noted in the police reports that there are children in a family where the man used violence. If the police do not pay attention to children must not social learning of them and the kids left without support and assistance.

Children's reactions are strong
Children exposed to abuse or become a witness to a family member gets beaten usually react very strongly. They are scared, angry, sad and offended. Many fear for their own or family members' lives and feel shame and guilt over not being able to stop the violence. But it is not certain that the environment recognizes the child suffering. The pain and the thoughts may be present inside the child without showing it on the outside.

Children who do not manage to keep the reactions within itself can react with very strong symptoms become obvious to the environment. Sometimes holding the baby back their reactions when violence is ongoing. The reaction may appear later, when the child feels safe, or when a new situation in life raises old memories. Affected children may, for example, become anxious, aggressive, depressed or have psychosomatic symptoms. Concentration problems and peer problems are common. However, based on whether the child has symptoms or symptoms from which the kids show up, you never know if a child is living in a violent home environment. It is therefore important to ask.

In the longer term risk abuse within the family always affect the child's values ​​and views on other people. The vulnerable children usually do not tell others about the violence, but learns that this is something that should be kept within the family. They also learn that violence is something that an adult, or who is stronger, get use to achieve their purposes. A consequence of the child's experiences may be that it sees the whole world as unpredictable and hostile, it may be difficult to trust other people.

Most children who grow up in a violent home environment either fighting or abuse as adults. But along with other factors may contribute to adult becomes violent or do not respect other people's boundaries. This applies especially if the kids never got help to protect or never had the opportunity to share their experiences.

How can we help?
Although abuse can have devastating consequences and is forbidden by law, we often feel a reluctance to interfere in other people's family situation. We may be afraid of being wrong in our suspicions or to hurt worse by mixing the authorities. But for many children is an outside intervention, the only chance to stop the violence. Early intervention means that the family can help to break the destructive pattern before anyone gets serious harm.

Individuals who become aware that a child is being abused live in a family where there is abuse can report it to the police or social services. Although it can mean discomfort, it is important to dare to conceive the child's side. If you feel unsure about how to act, you can call and consult social services.

All authorities and employees who work with children and young people or in health care are required by law to immediately report suspicions that a child is being abused to the Social Welfare Board (Chapter 14, § 1 Social Services Act).

Support and treatment
Common to all the children that continued violence is a serious risk factor. The most important is to stop the violence and provide children with a safe living environment. Then chances are great that the kids feel better.

Barn som lever i rädsla.

11 sep. 2016

Att se sin mamma bli misshandlad är en allvarlig form av psykisk misshandel som sätter spår.
Vi uppskattar att mellan 100 000 - 190 000 barn i Sverige bevittnar våld i familjen. Ingen vet säkert. Mörkertalet är stort.

Många barn som lever i familjer där kvinnan misshandlas uppmärksammas över huvud taget inte. I Rädda Barnens senaste undersökning, som presenterades i rapporten Anmälningarna som försvann (2003), kom endast 20 av 72 barn till socialtjänstens kännedom. I många fall underlät polisen att anmäla barnens närvaro på brottsplatsen, i andra fall tappade socialtjänsten helt enkelt bort anmälningarna. Att bristerna i myndighetssamverkan kring barn i utsatta situationer är så allvarliga är oroande. Polisen måste i varje enskilt fall notera i polisanmälningarna att det finns barn i en familj där mannen utövat våld. Om polisen inte uppmärksammar barnen får heller inte socialtjänsten kännedom om dem och barnen står utan stöd och hjälp.

Barnens reaktioner är starka
Barn som utsätts för misshandel eller blir vittne till hur en familjemedlem blir misshandlad reagerar oftast mycket starkt. De blir rädda, arga, ledsna och kränkta. Många fruktar för sitt eget eller anhörigas liv och känner skam och skuld över att inte kunna stoppa våldet. Men det är inte säkert att omgivningen uppmärksammar att barnet far illa. Smärtan och tankarna kan finnas inuti barnet utan att det syns utanpå.

De barn som inte klarar av att hålla reaktionerna inom sig kan reagera med mycket starka symtom som blir tydliga för omgivningen. Ibland håller barnet tillbaka sina reaktioner då våldet pågår. Reaktionen kan dyka upp senare, när barnet känner sig trygg eller när någon ny situation i livet aktualiserar de gamla minnena. Drabbade barn kan till exempel bli oroliga, aggressiva, deprimerade eller få psykosomatiska symtom. Koncentrationssvårigheter och kamratsvårigheter är vanliga. Men utifrån om barnet har symtom eller utifrån vilka symtom barnen visar upp kan man aldrig veta om ett barn lever i en våldsam hemmiljö. Det är därför viktigt att fråga.

På längre sikt riskerar misshandel inom familjen alltid att påverka barnets värderingar och synen på andra människor. De utsatta barnen berättar oftast inte för andra om våldet utan lär sig att detta är något som ska hållas inom familjen. De lär sig också att våld är något som en vuxen, eller den som är starkare, får använda för att uppnå sina syften. En följd av barnets upplevelser kan bli att det ser hela världen som oförutsägbar och fientlig, det får svårt att lita på andra människor.

De flesta barn som växer upp i en våldsam hemmiljö varken slåss eller begår övergrepp som vuxna. Men tillsammans med andra faktorer kan det bidra till att man som vuxen blir våldsam eller inte respekterar andras gränser. Det gäller speciellt om barnen aldrig fått hjälp till skydd eller aldrig fått tillfälle att berätta om sina upplevelser.

Hur kan vi hjälpa?
Trots att misshandel kan få förödande konsekvenser och är förbjudet i lag känner vi ofta en motvilja mot att ingripa i andras familjeförhållanden. Vi kan vara rädda för att ha fel i våra misstankar eller för att göra ont värre genom att blanda in myndigheter. Men för många barn är en utomståendes ingripande enda chansen att få stopp på våldet. Ett tidigt ingripande innebär att familjen får hjälp att bryta det destruktiva mönstret innan någon kommer till allvarlig skada.

Privatpersoner som får kännedom om att ett barn far illa lever i en familj där det förekommer misshandel kan anmäla det till polisen eller socialtjänsten. Även om det kan innebära obehag är det viktigt att våga ställa sig på barnets sida. Känner man sig osäker på hur man ska agera kan man ringa och rådfråga socialtjänsten.

Alla myndigheter och anställda som arbetar med barn och ungdomar eller inom hälso- och sjukvård är enligt lag skyldiga att omgående anmäla misstankar om att ett barn far illa till socialnämnden (14 kap 1 § Socialtjänstlagen).

Stöd och behandling
Gemensamt för alla barn är att fortsatt våld är en allvarlig riskfaktor. Det viktigaste är att få stopp på våldet och ge barnen en trygg vardagsmiljö. Då är chansen stor att barnen mår bättre.

De flesta barn som bevittnat våld i sina familjer är behjälpta av stödsamtal med syfte att bekräfta deras upplevelse, ge information och stöd. Sådana stödsamtal bör också kunna kombineras med en första bedömning av symtom. Stödsamtal erbjuds idag på t ex kvinnojourer eller av socialtjänstens personal. Ibland finns försvårande omständigheter som gör att det är mer lämpligt att barnpsykiatrin erbjuder det första krisstödet, exempel är barn med svåra symtom, barn med funktionshinder eller mycket små barn. Uppdelningen av vilket ansvar kommun respektive landsting har för barn som drabbats av våld varierar också i lokala samarbetsavtal.

Det är viktigt att vara uppmärksamma på de barn som fortsätter att visa symtom trots att våldet upphört. De återupplever sina otäckaste upplevelser gång på gång och är ständigt på högspänn. De kan behöva professionell hjälp, kanske under lång tid. Behandling av barn kan ske i många olika former, i grupp eller individuellt, och med olika teoretisk inriktning. Gemensamt för olika terapiformer är att barnet behöver få gå igenom sina upplevelser, känslor och tankar i en lugn och trygg miljö. Det är viktigt att, under åtminstone en del av behandlingstiden, skilja föräldrar och barn åt när bägge parter är traumatiserade. Risken är annars stor att barnen kommer i skymundan av föräldrarnas problematik och av hänsyn till föräldern inte kan uttrycka sig fritt.

Vårdnad och umgänge
När en familj splittras till följd av att en förälder varit våldsam leder det ofta till mycket långdragna och uppslitande konflikter om vårdnad och umgänge. Många barn slits mellan en längtan att träffa sin pappa och rädslan för att han ska fortsätta att vara våldsam eller hotfull. Umgängestillfällen innebär en risk för ny misshandel av mamman. Bor kvinnan på skyddad adress finns en risk att barnen avslöjar var hon bor. Ett skydd kan vara att överlämnandet av barnen sker via kontaktperson eller att en kontaktperson är med under hela umgänget. En del föräldrar får ingen umgängesrätt alls med sina barn.

Att en förälder misshandlar den andre kan idag vara ett skäl till enskild vårdnad, men det händer också att det döms till gemensam vårdnad trots våld. I dag kan en man som är dömd för misshandel av en kvinna få gemensam vårdnad om parets barn. Det stöd som barnet kan behöva som en konsekvens av att tvingas bevittna våldet, har pappan möjlighet att förneka barnet. Även då mannen och kvinnan har en vårdnadsstrid kan pappan neka barnet att få hjälp. Detta är en orimlig situation som strider mot artikel 3 i Barnkonventionen som slår fast att "barnets bästa ska sättas i främsta rummet". Barn som bevittnat hur pappa slår mamma måste ha rätt till stöd och behandling, oavsett föräldrarnas situation och oavsett en eventuell vårdnadstvist. Barnets bästa måste vara avgörande. Det är av yttersta vikt att den statliga utredningen Vårdnadskommittén, som lämnar sitt betänkande i vår, lägger förslag till ändrad lagstiftning, så att barnets behov och intressen sätts främst.

När vardagen kommer tillbaks

6 sep. 2016

Sommaren har snart tagit slut, skolorna har börjat och vardagen börjar infinna sig. Till sorg för många, men också till glädje för andra. För sommaren är en svår tid, för i synnerhet barn som inte har trygghet och då kan sommaren innebära att dessa barn många gånger lämnas mycket till sitt eget öde. Dessvärre ser inte alla och uppfattar inte alla dessa barn. För ofta är de tysta eller extremt utåtagerande och de tysta försvinner och märks inte och de utåtagerande skapar så mycket annat kring sig, att man ibland inte uppfattar deras rop på hjälp. Dessa grupper av barn har vi ofta träffat under sommaren och vi hoppas att de en dag inte skall uppleva somrarna som en lång sträcka fram till hösten. För inget barn skall behöva få känna vad dem gör, alla har samma rätt till trygghet men vår värld och vårt samhälle skapar dessa barriärer och klyftor. För er barn, fortsätter vårt arbete oförminskat. Vi hoppas att de flesta av er också haft en riktigt bra sommar.

B K R O Barn/en

Barn som lever i social utsatthet

6 sep. 2016

Barn som lever i social utsatthet lever utanför samhällets skyddsramar.

Det finns ungefär två miljoner barn i Sverige. Bland dessa ser förutsättningarna att få en bra start i livet väldigt olika ut. Barn som inte har tillgång till sina rättigheter riskerar att halka efter och hamna i socialt utanförskap.

Många organisationer i Sverige arbetar för barn i socialt utanförskap. Vi arbetar med att få till hållbara och långsiktiga förändringar för att barn i utanförskap ska få ökad delaktighet i det svenska samhället och få sina rättigheter enligt barnkonventionen respekterade. Vi som bland annat arbetar för detta är dels vi B K R O Barn/en, BRIS, UNICEF och BO.

Ett flertal begrepp har använts för att beskriva de ökade skillnader i levnadsvillkor mellan olika befolkningsskikt som vuxit fram i Europa de senaste årtiondena. Hit hör till exempel fattigdom, marginalisering och socialt utanförskap. En del av dessa begrepp har kritiserats för att verka stigmatiserande, andra för att vara endimensionella. Fattigdom mäter till exempel i regel enbart ekonomisk utsatthet och utanförskap har som primärt fokus en individs förankring på arbetsmarknaden. I ett europeiskt perspektiv har socialt utanförskap (social exclusion) seglat upp som det främsta begreppet. Något förenklat kan socialt utanförskap beskrivas som ett utvidgat fattigdomsbegrepp, där hänsyn tas till bristande resurser inom en rad livsområden. Vid sidan av utestängning från arbete och konsumtion omfattar socialt utanförskap exempelvis brister i boendemiljö, utbildning och hälsa, brister i politiska resurser och sociala relationer, samt utsatthet för våld. 

I huvudsak har socialt utanförskap varit anpassat efter vuxnas livssituationer. I den mån barn och utanförskap har behandlats, har det ofta varit med hänvisning till den situation deras föräldrar befinner sig i. Det har gjorts några försök att översätta socialt utanförskap till barns kulturella och sociala verkligheter. Tecken på socialt utanförskap i barndomen kan exempelvis vara: resursbrister i hemmiljön, bristande möjligheter till delaktighet och inflytande, knappa konsumtionsmöjligheter, svaga skolprestationer, avbruten skolgång, tonårsgraviditeter, kriminalitet, missbruk och dålig psykisk och fysisk hälsa. Dessa mått är på samma gång indikationer på socialt utanförskap under barndomen, som riskfaktorer i ett livsperspektiv. 

Socialt utanförskap i Sverige?

De barn som löper risk för socialt utanförskap är i första hand barn i ekonomisk utsatthet i kombination med sociala problem och skolsvårigheter. Det finns idag stora skillnader i barns tillgång till rättigheter som likvärdig utbildning, skälig levnadsstandard, social trygghet, skydd mot våld, hälso- och sjukvård, delaktighet och inflytande, kultur och fritidsaktiviteter, etc. Välfärdsinsatser kommer barn till godo i olika hög grad och kan se olika ut beroende på deras bostadsort eller bakgrund. Det är en grundtanke i barnkonventionen att barn har fullt och lika människovärde och ska ha tillgång till sina rättigheter utan undantag eller diskriminering. 

Konsekvenser av socialt utanförskap

Barn och unga som inte har tillgång till sina rättigheter ges inte möjlighet att delta i samhället fullt ut. De ges sämre förutsättningar att nå sin fulla potential och har överrisker för negativ utveckling på sikt. Barn och unga uppger själva hur ett ekonomiskt och socialt utanförskap ger konsekvenser inom en rad olika livsområden: dålig kosthållning, svårigheter att klara av skolarbetet, negativa effekter på hälsan, dålig självbild och självkänsla, bristande nätverk, svårigheter att upprätthålla kamratrelationer, depression, ilska, destruktiva livsval, låga förhoppningar om framtiden etc. Det enskilda barnet betalar priset för utanförskapet. Men även samhället i stort då det leder till ett ökat tryck på hälso- och sjukvård, specialundervisning i skolorna samt sociala kostnader.

Vikten av utbildning

Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda skolprestationer och utbildning efter grundskolan är ett starkt skydd för barn i sårbara situationer. Det minskar sannolikheten för framtida ohälsa, missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och försörjningsproblem. Medan mycket tyder på en utveckling när det gäller undervisningskvaliteten i skolan (såsom nya pedagogiska metoder, hjälpmedel och bättre utbildade lärare), visar samma källor att utvecklingen i Sverige går i motsatt riktning när det gäller tillgången till en likvärdig och jämlik skola. Barns och ungas möjligheter att klara av skolarbetet påverkas i allt högre utsträckning av faktorer som ex. boendekommun, socioekonomisk bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. Forskning visar att den svenska grundskolan har haft en högre grad av likvärdighet. Skolresultaten har försämrats och skillnaderna mellan kommunerna har ökat. En likvärdig skola handlar om alla barns möjligheter att få och tillgodogöra sig utbildning, oavsett bakgrund eller var de bor i landet. Likvärdighet i skolan innebär inte att utbildningen ska vara likformig eller densamma för alla. Likvärdighet kan ses utifrån tre aspekter: lika tillgång på utbildningen, lika kvalitet på utbildningen och att utbildningen ska vara kompenserande. Alla elever ska ges möjlighet till goda studieresultat.

Socialtjänstens ansvar

De barn som är i behov av insatser från socialtjänsten hör i de flesta fall till de mest sårbara och utsatta i vårt samhälle. I varje kommun ska det finnas en socialtjänst vars arbete innefattar att ge stöd till de barn som vistas i kommunen och är i behov av socialt stöd och skydd. Socialtjänsten har ett stort ansvar och har en mycket viktigt roll att spela för barnet och dess vårdnadshavare. 

Våra krav till regering och beslutsfattare

Vi kräver att regeringen tar fram en nationell handlingsplan för barn i socialt utanförskap i Sverige. Denna måste utgå från följande:

Helhetssyn: Barn i socialt utanförskap bär ofta på sårbarhet inom mer än ett område. Sambanden mellan faktorer som ekonomisk utsatthet, fysisk och psykisk ohälsa, samhällsvård, ungdomskriminalitet, tonårsgraviditeter, skolmisslyckande, etc. är sedan länge kända genom forskning. Ändå begränsas insatser på området ofta till avgränsade punktmarkeringar. Politiska insatser, myndighetsutövning och beslutsfattande som berör barn i utanförskap måste präglas av en helhetssyn.

Samverkan: Bristande samverkan mellan olika kommuner, myndigheter och beslutsfattare är en av de främsta orsakerna till att sårbara barn förbises. Tydligare rutiner för samverkan mellan kommuner samt myndigheter såsom socialtjänst, polis, domstol och BUP måste säkerställas, samtidigt som kunskaperna om barns behov och rättigheter måste stärkas hos beslutsfattare, bland annat genom utbildningssatsningar i aktuella yrkesutbildningar.

Delaktighet: Varje dag fattas beslut som berör barn i sårbara situationer, utan att de får vara delaktiga i besluten. Det krävs ökad kompetens om barns behov och rättigheter hos beslutsfattare, tydligare rutiner för hur barn görs delaktiga samt ökade resurser till myndigheter som är i kontakt med barn i socialt utanförskap. Barn har rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktade vid allt beslutsfattande som berör dem enligt FN:s barnkonvention.

Likvärdig utbildning: Det krävs ett ökat centralt ansvar för att garantera alla barns rätt till likvärdig och kvalitativ utbildning. Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap. Ett barns rätt till likvärdig och kvalitativ utbildning får inte vara avhängigt dess bakgrund eller boendekommun.

Missbruk i familjen

6 sep. 2016

Om barns utsatthet

6 sep. 2016

Vi kommer i en serie ta upp barnens utsatthet i samhället. Vi kommer att skärskåda barnens utsatthet i familjen, i skolor, flyktingbarnens situation i Sverige. Vi kommer även att belysa hur det är när ett barn tillsammans med familjen tvingas in i ett liv med skyddade identiteter. Vi kommer också att ta upp en brännande fråga som handlar om barn som lever i fattigdom. Detta är mycket vanligare än man tror, många familjer i vårt land lever under existensminimum.

Vår slutsats kommer att bli en svidande kritik mot vårt välfärdsland.

Under dessa två år som B K R O har verkat, så har vår barnavdelning växt mest och detta beror på att det finns så många barn som far illa i vårt land av många olika orsaker. Av den anledningen har vi lagt störst resurser på vårt arbete med B K R O Barn/en, vi anordnar varje månad filmkvällar på flera olika orter i Sverige och vi ordnar olika tema resor och detta har uppskattats mycket av barnen. För många barn har inte ens råd med olika aktiviteter eller resor. Därför finns ingenting som är viktigare än att synliggöra den andra sidan av Sverige. För våra barn är vår framtid och dom förtjänar det allra bästa.

Om barnmisshandel

6 sep. 2016

Det är svårt att veta hur många barn som misshandlas eftersom våld mot små barn ofta inte polisanmäls.
När det gäller misshandel mot barn mellan 0 och 6 år är det oftast en familjemedlem, en förälder eller styvförälder som är skyldig. I en studie som Brå gjorde visade det sig att förövarna oftast är de biologiska föräldrarna. Två tredjedelar var pappor eller styvpappor och en tredjedel mammor. Jämfört med andra brott finns här en ovanligt hög andel kvinnliga gärningspersoner. 
Misshandel mot 7–14-åringar begås ofta av jämnåriga förövare som offret känner.

Kraftig ökning

2014 anmäldes cirka 13 500 misshandelsbrott mot barn under 15 år till polisen, 3 750 riktade mot barn i åldern 0–6 år och 9 730 misshandel mot barn i åldern 7–14 år. Polisen får in allt fler anmälningar om barnmisshandel – de senaste 30 åren har antalet tredubblats. Men de flesta anmälningarna gäller barn mellan 7 och 14 år. 

2014 anmäldes sammantaget 18 800 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–17 år. Det motsvarar nästan var fjärde av alla anmälda misshandelsbrott. Av dessa riktades 60 procent mot pojkar och 40 procent mot flickor.

Fler anmäler

Under senare år har uppmärksamheten på våld mot barn varit relativt stort. Det är troligen att det bidragit till att fler polisanmäler barnmisshandel. 
Toleransen mot kroppslig bestraffning av barn har också tydligt minskat. 
Dessutom har anmälningsskyldigheten för dem som arbetar med barn skärpts så att man är tvungen att anmäla om man misstänker att barn utsatts för misshandel.
När det gäller misshandel mot barn och ungdomar mellan 7 och 14 år beror sannolikt en stor del av ökningen på att skolorna i allt större utsträckning polisanmäler våldshändelser mellan elever. Det märks i statistiken på så sätt att färre brott anmäls under sommaren än under terminerna.

Stort mörkertal

Statistiken visar bara en mindre del av alla misshandelsbrott mot barn anmäls – trots att vissa yrkesgrupper blivit skyldiga att anmäla misstänkta fall av barnmisshandel. Vi kan inte heller förlita oss på brottsofferundersökningar eftersom barn yngre än 15 år inte intervjuas. 
Brås bedömning är att ökningen av antalet misshandelsfall huvudsakligen beror på att brotten anmäls i större utsträckning än tidigare.

En liten flickas tankar kring hennes utsatthet

6 sep. 2016

"Hjärtat och vår magkänsla hjälper oss från fara och från våld.

Våld är det värsta som en människa kan råka ut för.

För mig var det min pappa, han hotade min mamma och mina syskon!

Han slog till vi alla var tysta och det var ofta väldigt tyst hos oss. 

Mamma och pappa skilde sig men pappa fortsatte förfölja vår mamma.

Jag får ångest och är rädd varje gång som jag måste hälsa på hos honom.

Jag kommer aldrig att glömma att jag sett honom försöka döda mamma."

Tvinga inte barnen att träffa en våldsam pappa.

6 sep. 2016

Det är vanligt att barn tvingas träffa pappan trots att denne har varit våldsam mot mamman. Men att myndigheter på detta sätt agerar mot barnets uttryckliga vilja är orimligt, skriver Ann Isaksson, verksamhetschef för Alla Kvinnors Hus.

Just i denna stund döms ett tiotal barn mot sin vilja till obligatoriskt umgänge med förälder som slagit, hotat och sexuellt förgripit sig på den andra föräldern. Barnet har levt med skrik, sparkar och näsblod i sitt hem under flera år. Denna absurditet måste upphöra. Regeringen måste ställa tydligare krav på ansvariga instanser – domstol, polis och socialtjänst – att agera för barnets bästa.

”Jag vill inte gå till dagis för då kan pappa komma och hämta mig. Jag vill vara med mamma. Pappa säger att mamma är skit och att jag ska slå henne. Pappa slog och sparkade mamma. Mamma slår inte.”

Dessa ord kommer från barn som suttit i stödsamtal hos Alla Kvinnors Hus för att bearbeta det våld de har bevittnat i sina hem. Barnen är livrädda för att träffa pappa, som i de flesta fall är förövaren.

Trots detta är det vanligt att barn som har levt med våld, genom vårdnadstvist, döms till umgänge med den förälder som har slagit och hotat den andra.

Enligt lag ska hänsyn tas till barnets vilja och barnet har rätt att höras i frågor som berör det. Trots det beaktas barns vittnesmål endast undantagsvis i vårdnadstvisten, och barn ges lite tid att uttrycka upplevelser och känslor som de ofta har försökt att förtränga under lång tid. En vanlig reaktion hos barn som har levt med våld är därför att de tystnar. Det gör det ännu svårare för barnet att få sin önskan igenom beträffande sitt umgänge med våldsam förälder.

Allt för ofta överskrider polis lagstiftad handläggningstid om max tre månader som gäller vid brott mot barn. Att utreda brott mot barn är en färskvara. Ju mer ett barn pratar desto mer urvattnas berättelsen. Konsekvensen av dröjsamma polishandläggningar innebär försämrat underlag för utredning och att det inte väcks åtal mot förövaren. Dessutom försenas livsviktig behandling av traumatiserade barn.

Ett annat problem är socialtjänstens knapphändiga utredningar inför domstolsbeslut. Det saknas helt rutiner för riskbedömningar av samvaron mellan barn och förälder som slår. Att bana väg för beslut om umgänge mellan barn och våldsam förälder utan att utreda de psykiska och fysiska risker det kan innebära för barnet är befängt. Alla beslut om vårdnad måste föregås av riskbedömning och där bevisning för våld finns bör våldutföranden gå i aggressionshantering.

Vi menar att barnet allt som oftast hamnar i kläm i vårdstvister där våld har förekommit. De beslut som syftar till att etablera en god relation med båda föräldrar riskerar istället att förstöra ett uppbyggt förtroende eftersom många barn känner sig förråda när de släpps iväg till en våldsam förälder. Om mamman för att skydda barnet inte låter det träffa pappan kan hon anklagas för umgängessabotage, vilket kan användas emot henne så att hon helt förlorar vårdnaden. Detta är ett vanligt och ofta felaktigt antagande hos socialtjänst. Relationen med pappan kan också försämras när umgänget inte sker i takt med barnets vilja.

En god relation till båda föräldrar kan vara eftersträvansvärt, men tvång utgör aldrig en god grund för en god relation. Och ett omedelbart umgänge med båda skapar sällan de bästa förutsättningarna för detta. Istället är det önskvärt att polis och socialtjänst i sina utredningar inför vårdnadsbeslut beaktar att umgänge med båda föräldrarna inte alltid är fördelaktigt i det första skedet. Det måste få ta tid att utveckla relationer och pappa kan i första hand behöva lära sig att hantera sin aggressivitet innan han träffar barnet.

För att barn ska kunna utvecklas enligt bästa möjliga förutsättningar krävs det omtag och etablering av nya rutiner gällande domstol, polis och socialtjänsts agerande vid vårdnadstvister mellan misshandlande förälder och slagen förälder.

Regeringen måste ställa krav på att:

• Domstolen måste i sin bedömning av vad som är barns bästa inte låta barns behov av kontakt med båda föräldrarna överordnas barns behov av trygghet.

• Domstolen måste respektera barns uttalade vilja att slippa umgås med en våldsam förälder.

• Polis måste följa lagstadgade handläggningstider vid utredningar som gäller barn.

• Socialtjänsten måste alltid göra riskbedömningar av umgänge mellan förälder och barn i fall då förälder har använt våld i hemmet.

• Socialtjänsten bör inte automatiskt utgå ifrån umgängessabotage om förälder har hindrat umgänge med andre föräldern.

• Socialtjänsten bör rutinmässigt remittera våldutförande förälder till stödsamtal för aggressionshantering.

Alla barn har rätt till trygghet och ett värdigt liv.

6 sep. 2016

Alla barn i Sverige och i världen har rätt till att få växa upp i trygghet och med värdighet. Alla barn har rätt att vara önskade och älskade och respekterade. Alla barn har rätt att växa upp under värdiga former. Det är vår övertygelse, att om barn får växa upp med dessa uppfyllda kriterier så skulle också vår värld vara mer harmonisk. Ett älskat barn kan själv ge kärlek, ett respekterat barn kan själv respektera sina medmänniskor.

Men detta är det ideala samhället och långt ifrån verkligheten. Vi lever i en svår värld där  vuxna inte alltid finner sin plats, vi lever med krig, våld i nära relationer och vi lever med förtryck och med stora klasskillnader och ekonomisk utsatthet. Därför är det svårt för många barn att finna sin plats i sammanhanget. I familjen, i skolan och bland vänner.

Under ekonomiskt svåra tider och med detta arbetslöshet, så skapas många svåra prövningar för familjer i Sverige och i Europa.  Den ekonomiska utsattheten är ett faktum och utsatthet skapar alltid sämre förutsättningar. Våld och missbruk är inte allt för ovanliga inslag i detta tyvärr.

Detta vill vi på B K R O Barnen arbeta emot. Vi vill synliggöra bristerna och utsattheten för alla barn. 

Just för att alla barn har rätt att få växa upp i trygghet och värdighet.

B K R O Barn

Kommentarer till granskningen av fattigdomen i Sverige.

6 sep. 2016

Sverige var ett föredöme för många länder och vår socialpolitik var välkänd världen över. Men allt har ändrats på några decennier, klassklyftorna ökar och skillnaderna rent ekonomiskt är svindlande mellan dem som har och inte har. Särskilt svårt är det för barnen att växa upp i avsaknad av materiell trygghet och naturligtvis den ekonomiska tryggheten som även skapar större utrymme för frihet och ibland ett rikare fritidsliv. Barn har inte på något vis samma förutsättningar redan i början av deras liv och detta skapar även ett stort utanförskap. Detta utanförskap skapar även segregering. Och i denna tidsålder så förväntas barnen ha de senaste kläderna och de senaste elekronikprylarna såsom mobiler, surfplattor etc....

Idrotten blir heller inte jämlik, då idrottsutrustningarna kostar pengar och ofta förutsätter resor som inte alla barnen kan göra. Även utbildningen blir inte jämlik då utanförskapet ofta alinerar barnet från skolarbetet och kanske heller inte traditionerna finns för högre utbildning. Med detta arv får dem fattigaste barnen de sämsta förutsättningarna på väg ut i livet.

Därför är det nödvändigt att ta en debatt om fattigdomen i Sverige och dess konsekvenser.

B K R O Kraft Force och B K R O Barn

Barnfattigdom i Sverige.

6 sep. 2016