B K R O Barn

för utsatta barn och ungdomar

Barn som lever i rädsla.

 

Att se sin mamma bli misshandlad är en allvarlig form av psykisk misshandel som sätter spår.
Vi uppskattar att mellan 100 000 - 190 000 barn i Sverige bevittnar våld i familjen. Ingen vet säkert. Mörkertalet är stort.

Många barn som lever i familjer där kvinnan misshandlas uppmärksammas över huvud taget inte. I Rädda Barnens senaste undersökning, som presenterades i rapporten Anmälningarna som försvann (2003), kom endast 20 av 72 barn till socialtjänstens kännedom. I många fall underlät polisen att anmäla barnens närvaro på brottsplatsen, i andra fall tappade socialtjänsten helt enkelt bort anmälningarna. Att bristerna i myndighetssamverkan kring barn i utsatta situationer är så allvarliga är oroande. Polisen måste i varje enskilt fall notera i polisanmälningarna att det finns barn i en familj där mannen utövat våld. Om polisen inte uppmärksammar barnen får heller inte socialtjänsten kännedom om dem och barnen står utan stöd och hjälp.

Barnens reaktioner är starka
Barn som utsätts för misshandel eller blir vittne till hur en familjemedlem blir misshandlad reagerar oftast mycket starkt. De blir rädda, arga, ledsna och kränkta. Många fruktar för sitt eget eller anhörigas liv och känner skam och skuld över att inte kunna stoppa våldet. Men det är inte säkert att omgivningen uppmärksammar att barnet far illa. Smärtan och tankarna kan finnas inuti barnet utan att det syns utanpå.

De barn som inte klarar av att hålla reaktionerna inom sig kan reagera med mycket starka symtom som blir tydliga för omgivningen. Ibland håller barnet tillbaka sina reaktioner då våldet pågår. Reaktionen kan dyka upp senare, när barnet känner sig trygg eller när någon ny situation i livet aktualiserar de gamla minnena. Drabbade barn kan till exempel bli oroliga, aggressiva, deprimerade eller få psykosomatiska symtom. Koncentrationssvårigheter och kamratsvårigheter är vanliga. Men utifrån om barnet har symtom eller utifrån vilka symtom barnen visar upp kan man aldrig veta om ett barn lever i en våldsam hemmiljö. Det är därför viktigt att fråga.

På längre sikt riskerar misshandel inom familjen alltid att påverka barnets värderingar och synen på andra människor. De utsatta barnen berättar oftast inte för andra om våldet utan lär sig att detta är något som ska hållas inom familjen. De lär sig också att våld är något som en vuxen, eller den som är starkare, får använda för att uppnå sina syften. En följd av barnets upplevelser kan bli att det ser hela världen som oförutsägbar och fientlig, det får svårt att lita på andra människor.

De flesta barn som växer upp i en våldsam hemmiljö varken slåss eller begår övergrepp som vuxna. Men tillsammans med andra faktorer kan det bidra till att man som vuxen blir våldsam eller inte respekterar andras gränser. Det gäller speciellt om barnen aldrig fått hjälp till skydd eller aldrig fått tillfälle att berätta om sina upplevelser.

Hur kan vi hjälpa?
Trots att misshandel kan få förödande konsekvenser och är förbjudet i lag känner vi ofta en motvilja mot att ingripa i andras familjeförhållanden. Vi kan vara rädda för att ha fel i våra misstankar eller för att göra ont värre genom att blanda in myndigheter. Men för många barn är en utomståendes ingripande enda chansen att få stopp på våldet. Ett tidigt ingripande innebär att familjen får hjälp att bryta det destruktiva mönstret innan någon kommer till allvarlig skada.

Privatpersoner som får kännedom om att ett barn far illa lever i en familj där det förekommer misshandel kan anmäla det till polisen eller socialtjänsten. Även om det kan innebära obehag är det viktigt att våga ställa sig på barnets sida. Känner man sig osäker på hur man ska agera kan man ringa och rådfråga socialtjänsten.

Alla myndigheter och anställda som arbetar med barn och ungdomar eller inom hälso- och sjukvård är enligt lag skyldiga att omgående anmäla misstankar om att ett barn far illa till socialnämnden (14 kap 1 § Socialtjänstlagen).

Stöd och behandling
Gemensamt för alla barn är att fortsatt våld är en allvarlig riskfaktor. Det viktigaste är att få stopp på våldet och ge barnen en trygg vardagsmiljö. Då är chansen stor att barnen mår bättre.

De flesta barn som bevittnat våld i sina familjer är behjälpta av stödsamtal med syfte att bekräfta deras upplevelse, ge information och stöd. Sådana stödsamtal bör också kunna kombineras med en första bedömning av symtom. Stödsamtal erbjuds idag på t ex kvinnojourer eller av socialtjänstens personal. Ibland finns försvårande omständigheter som gör att det är mer lämpligt att barnpsykiatrin erbjuder det första krisstödet, exempel är barn med svåra symtom, barn med funktionshinder eller mycket små barn. Uppdelningen av vilket ansvar kommun respektive landsting har för barn som drabbats av våld varierar också i lokala samarbetsavtal.

Det är viktigt att vara uppmärksamma på de barn som fortsätter att visa symtom trots att våldet upphört. De återupplever sina otäckaste upplevelser gång på gång och är ständigt på högspänn. De kan behöva professionell hjälp, kanske under lång tid. Behandling av barn kan ske i många olika former, i grupp eller individuellt, och med olika teoretisk inriktning. Gemensamt för olika terapiformer är att barnet behöver få gå igenom sina upplevelser, känslor och tankar i en lugn och trygg miljö. Det är viktigt att, under åtminstone en del av behandlingstiden, skilja föräldrar och barn åt när bägge parter är traumatiserade. Risken är annars stor att barnen kommer i skymundan av föräldrarnas problematik och av hänsyn till föräldern inte kan uttrycka sig fritt.

Vårdnad och umgänge
När en familj splittras till följd av att en förälder varit våldsam leder det ofta till mycket långdragna och uppslitande konflikter om vårdnad och umgänge. Många barn slits mellan en längtan att träffa sin pappa och rädslan för att han ska fortsätta att vara våldsam eller hotfull. Umgängestillfällen innebär en risk för ny misshandel av mamman. Bor kvinnan på skyddad adress finns en risk att barnen avslöjar var hon bor. Ett skydd kan vara att överlämnandet av barnen sker via kontaktperson eller att en kontaktperson är med under hela umgänget. En del föräldrar får ingen umgängesrätt alls med sina barn.

Att en förälder misshandlar den andre kan idag vara ett skäl till enskild vårdnad, men det händer också att det döms till gemensam vårdnad trots våld. I dag kan en man som är dömd för misshandel av en kvinna få gemensam vårdnad om parets barn. Det stöd som barnet kan behöva som en konsekvens av att tvingas bevittna våldet, har pappan möjlighet att förneka barnet. Även då mannen och kvinnan har en vårdnadsstrid kan pappan neka barnet att få hjälp. Detta är en orimlig situation som strider mot artikel 3 i Barnkonventionen som slår fast att "barnets bästa ska sättas i främsta rummet". Barn som bevittnat hur pappa slår mamma måste ha rätt till stöd och behandling, oavsett föräldrarnas situation och oavsett en eventuell vårdnadstvist. Barnets bästa måste vara avgörande. Det är av yttersta vikt att den statliga utredningen Vårdnadskommittén, som lämnar sitt betänkande i vår, lägger förslag till ändrad lagstiftning, så att barnets behov och intressen sätts främst.

11 Sep 2016


Design By Pixelunion