för utsatta barn och ungdomar
Barn som lever i social utsatthet
Barn som lever i social utsatthet lever utanför samhällets skyddsramar.
Det finns ungefär två miljoner barn i Sverige. Bland dessa ser förutsättningarna att få en bra start i livet väldigt olika ut. Barn som inte har tillgång till sina rättigheter riskerar att halka efter och hamna i socialt utanförskap.
Många organisationer i Sverige arbetar för barn i socialt utanförskap. Vi arbetar med att få till hållbara och långsiktiga förändringar för att barn i utanförskap ska få ökad delaktighet i det svenska samhället och få sina rättigheter enligt barnkonventionen respekterade. Vi som bland annat arbetar för detta är dels vi B K R O Barn/en, BRIS, UNICEF och BO.
Ett flertal begrepp har använts för att beskriva de ökade skillnader i levnadsvillkor mellan olika befolkningsskikt som vuxit fram i Europa de senaste årtiondena. Hit hör till exempel fattigdom, marginalisering och socialt utanförskap. En del av dessa begrepp har kritiserats för att verka stigmatiserande, andra för att vara endimensionella. Fattigdom mäter till exempel i regel enbart ekonomisk utsatthet och utanförskap har som primärt fokus en individs förankring på arbetsmarknaden. I ett europeiskt perspektiv har socialt utanförskap (social exclusion) seglat upp som det främsta begreppet. Något förenklat kan socialt utanförskap beskrivas som ett utvidgat fattigdomsbegrepp, där hänsyn tas till bristande resurser inom en rad livsområden. Vid sidan av utestängning från arbete och konsumtion omfattar socialt utanförskap exempelvis brister i boendemiljö, utbildning och hälsa, brister i politiska resurser och sociala relationer, samt utsatthet för våld.
I huvudsak har socialt utanförskap varit anpassat efter vuxnas livssituationer. I den mån barn och utanförskap har behandlats, har det ofta varit med hänvisning till den situation deras föräldrar befinner sig i. Det har gjorts några försök att översätta socialt utanförskap till barns kulturella och sociala verkligheter. Tecken på socialt utanförskap i barndomen kan exempelvis vara: resursbrister i hemmiljön, bristande möjligheter till delaktighet och inflytande, knappa konsumtionsmöjligheter, svaga skolprestationer, avbruten skolgång, tonårsgraviditeter, kriminalitet, missbruk och dålig psykisk och fysisk hälsa. Dessa mått är på samma gång indikationer på socialt utanförskap under barndomen, som riskfaktorer i ett livsperspektiv.
Socialt utanförskap i Sverige?
De barn som löper risk för socialt utanförskap är i första hand barn i ekonomisk utsatthet i kombination med sociala problem och skolsvårigheter. Det finns idag stora skillnader i barns tillgång till rättigheter som likvärdig utbildning, skälig levnadsstandard, social trygghet, skydd mot våld, hälso- och sjukvård, delaktighet och inflytande, kultur och fritidsaktiviteter, etc. Välfärdsinsatser kommer barn till godo i olika hög grad och kan se olika ut beroende på deras bostadsort eller bakgrund. Det är en grundtanke i barnkonventionen att barn har fullt och lika människovärde och ska ha tillgång till sina rättigheter utan undantag eller diskriminering.
Konsekvenser av socialt utanförskap
Barn och unga som inte har tillgång till sina rättigheter ges inte möjlighet att delta i samhället fullt ut. De ges sämre förutsättningar att nå sin fulla potential och har överrisker för negativ utveckling på sikt. Barn och unga uppger själva hur ett ekonomiskt och socialt utanförskap ger konsekvenser inom en rad olika livsområden: dålig kosthållning, svårigheter att klara av skolarbetet, negativa effekter på hälsan, dålig självbild och självkänsla, bristande nätverk, svårigheter att upprätthålla kamratrelationer, depression, ilska, destruktiva livsval, låga förhoppningar om framtiden etc. Det enskilda barnet betalar priset för utanförskapet. Men även samhället i stort då det leder till ett ökat tryck på hälso- och sjukvård, specialundervisning i skolorna samt sociala kostnader.
Vikten av utbildning
Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda skolprestationer och utbildning efter grundskolan är ett starkt skydd för barn i sårbara situationer. Det minskar sannolikheten för framtida ohälsa, missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och försörjningsproblem. Medan mycket tyder på en utveckling när det gäller undervisningskvaliteten i skolan (såsom nya pedagogiska metoder, hjälpmedel och bättre utbildade lärare), visar samma källor att utvecklingen i Sverige går i motsatt riktning när det gäller tillgången till en likvärdig och jämlik skola. Barns och ungas möjligheter att klara av skolarbetet påverkas i allt högre utsträckning av faktorer som ex. boendekommun, socioekonomisk bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. Forskning visar att den svenska grundskolan har haft en högre grad av likvärdighet. Skolresultaten har försämrats och skillnaderna mellan kommunerna har ökat. En likvärdig skola handlar om alla barns möjligheter att få och tillgodogöra sig utbildning, oavsett bakgrund eller var de bor i landet. Likvärdighet i skolan innebär inte att utbildningen ska vara likformig eller densamma för alla. Likvärdighet kan ses utifrån tre aspekter: lika tillgång på utbildningen, lika kvalitet på utbildningen och att utbildningen ska vara kompenserande. Alla elever ska ges möjlighet till goda studieresultat.
Socialtjänstens ansvar
De barn som är i behov av insatser från socialtjänsten hör i de flesta fall till de mest sårbara och utsatta i vårt samhälle. I varje kommun ska det finnas en socialtjänst vars arbete innefattar att ge stöd till de barn som vistas i kommunen och är i behov av socialt stöd och skydd. Socialtjänsten har ett stort ansvar och har en mycket viktigt roll att spela för barnet och dess vårdnadshavare.
Våra krav till regering och beslutsfattare
Vi kräver att regeringen tar fram en nationell handlingsplan för barn i socialt utanförskap i Sverige. Denna måste utgå från följande:
Helhetssyn: Barn i socialt utanförskap bär ofta på sårbarhet inom mer än ett område. Sambanden mellan faktorer som ekonomisk utsatthet, fysisk och psykisk ohälsa, samhällsvård, ungdomskriminalitet, tonårsgraviditeter, skolmisslyckande, etc. är sedan länge kända genom forskning. Ändå begränsas insatser på området ofta till avgränsade punktmarkeringar. Politiska insatser, myndighetsutövning och beslutsfattande som berör barn i utanförskap måste präglas av en helhetssyn.
Samverkan: Bristande samverkan mellan olika kommuner, myndigheter och beslutsfattare är en av de främsta orsakerna till att sårbara barn förbises. Tydligare rutiner för samverkan mellan kommuner samt myndigheter såsom socialtjänst, polis, domstol och BUP måste säkerställas, samtidigt som kunskaperna om barns behov och rättigheter måste stärkas hos beslutsfattare, bland annat genom utbildningssatsningar i aktuella yrkesutbildningar.
Delaktighet: Varje dag fattas beslut som berör barn i sårbara situationer, utan att de får vara delaktiga i besluten. Det krävs ökad kompetens om barns behov och rättigheter hos beslutsfattare, tydligare rutiner för hur barn görs delaktiga samt ökade resurser till myndigheter som är i kontakt med barn i socialt utanförskap. Barn har rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktade vid allt beslutsfattande som berör dem enligt FN:s barnkonvention.
Likvärdig utbildning: Det krävs ett ökat centralt ansvar för att garantera alla barns rätt till likvärdig och kvalitativ utbildning. Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap. Ett barns rätt till likvärdig och kvalitativ utbildning får inte vara avhängigt dess bakgrund eller boendekommun.
Andra inlägg
Välkommen till
www.bkrobarn.eu
Som är en del av
B K R O Kraft Force
Barn och Kvinnorätts
Organisationen
Kraft Force
Välkommen
att besöka våra
andra hemsidor:
