Barn kan inte påverka sin ekonomiska situation. Fattigdom i Sverige handlar inte om att vara på svältgränsen. Det handlar till exempel om att inte kunna vara med på aktiviteter i och efter skolan, att inte få ta del av samma saker som sina jämnåriga och att tvingas ta ansvar för att hålla kostnaderna nere hemma genom att inte kräva något. Det handlar om att skydda sina föräldrar från utgifter och att känna skam gentemot kompisar. Detta är en skrämmande utveckling, när vi får parallella samhällen i samhället. Utanförskap i uppväxten generarar långsiktigt i utanförskap och detta kan få långtgående konsekvenser.
Vi kan exempelvis ta sommarlovet, det långa efterlängtade sommarlovet, som inte är glädje för alla. För alla barn kan inte delta i aktiviteter som andra barn kan och semestrarna finns över huvud taget som en möjlighet. Utan barnen får vara emma under sommaren och i bästa fall kan man göra korta dags utflykter. När sedan skolan börjar och läraren ber eleverna och berätta om sommarlovet, så är det många barn som tyvärr tvingas till påhittade historier.
Vi lever också i ett prylsamhälle, där modellerna skall vara de senaste på bland annat mobilerna och helst såklart iphone. Man ska ha de nyaste kläderna och det finns många barn som får sina kläder från second hand butiker. Hur skall dessa barn kunna hävda sig med sina jämnåriga kamrater, när allt som räknas är den yttre fasaden?
Snart stundar valet och vad gör de politiska partierna åt de ökade inkomstskillnaderna? Inte särskilt mycket har ens hänt med en socialdemokratisk regering... Men frågan är, vad högervindarna som genomsyrar det politiska klimatet just nu skulle göra för att bekämpa den ökade fattigdomen i Sverige?
Vi måste reagera nu och bekämpa den ökade fattigdomen i Sverige.
B K R O Barn