Det finns flera internationella definitioner av fattigdom, men definitionerna är inte alltid användbara för Sverige. Med barn som lever i fattigdom menar vi är barn vars föräldrar regelbundet är i behov av akut ekonomiskt stöd för att kunna ombesörja familjens basbehov, som mat, hyra och el. Vi menar också barn som riskerar att hamna i ett socialt utanförskap, på grund av familjens knappa ekonomiska förhållanden.
Till exempel genom att inte kunna delta i fotbollsträningen eftersom skor och medlemskap i klubben kostar för mycket, att inte kunna hänga med kompisarna på bio, ta en fika på stan eller gå på klasskompisens kalas – barnet hamnar snabbt utanför den sociala gemenskapen.
Relativ ekonomisk utsatthet, även kallat ”relativ fattigdom”, definieras som att ha en inkomst under 60 procent av medianinkomsten, enligt Socialstyrelsen. Det innebär exempelvis att barn till föräldrar med försörjningsstöd anses leva i relativ ekonomisk utsatthet.
Barn påverkas av föräldrarnas oro för ekonomin och den osäkerhet som det innebär att leva utan marginaler – det är något som gör sig ständigt påmint hos barnet och begränsar barnets vardag och sociala liv.
Absolut ekonomisk utsatthet, även kallat ”absolut fattigdom”, definieras internationellt av bland andra Världsbanken som en inkomst under 2 amerikanska dollar om dagen. Det är svårt att applicera i Europa. Därför mäter man inom EU förutom relativ ekonomisk utsatthet även absolut ekonomisk utsatthet utifrån en lista med basbehov som för barn bland annat handlar om att ha tillgång till minst ett par vinterskor och ett par sommarskor, tillgång till frukt, grönsaker och protein varje dag.
Att växa upp i fattigdom begränsar möjligheterna till utbildning, god hälsa, fritidsaktiviteter och senare även etablering i arbetsliv och vuxenliv. Barn och unga kommer att fara väldigt illa av först pandemin och sedan en djup lågkonjunktur. Därför är det väldigt viktigt att sätta fokuset på barnens mående och välbefinnande först.
// B K R O Barn